Ni vet den där känslan i magen, då man behöver någon. Någon som tittar in i ens ögon och bara ler, ler med bara ögonen. Samtidigt bara känna hur världen stannar till för en sekund eller två. När man saknar någon så det gör ont. Ont i hela kroppen. Man vet inte riktigt vad som kan hjälpa, mer än just den personen. Den där speciella personen som betyder lite mer än alla andra. Just precis, den personen. Vi alla har den. Vi kanske bara inte vet om det, men vi har den. Och vi är alltid någons.
Det känns så hopplöst att vänta på någon som egentligen inte bryr sig, inte för fem öre. Jag har lärt mig, att man inte ska slösa energi på dom som inte är villiga att slösa energi på en själv. Men vad är det för struntprat egentligen? Är det så att jag bara ska strunta i en person jag tycker så mycket om, bara för att den inte tycker som jag? Det är ju absurrt. Det är ju inte så att jag valt att bry mig, eller förvisso kanske jag har det. Valt att bry mig för mycket kanske, det kan hända att jag valt själv. Men jag har då inte valt att fastna för just den personen.
Sen finns det ju dom man bara inte tål. Dom där personerna man bara vill skippa, resten av tiden. Dock kanske man är tvungen att stanna kvar, bara för att inte såra eller göra ont. Det är svårt, för man vet aldrig hur den andra känner helt. Det som är ännu svårare är att kontrollera det som är i luften. Jag antar att det jag skriver bara är tomma ord. Men jag vet inte om jag klarar av att alla andra styr och stället, jämt och ständigt. Det tar på krafterna att göra något positivt.
Jag behövde bara skriva av mig lite.
Efter många om och men, så reste jag mig upp ur min säng. Den har varit min bästavän idag. Och den lär förbli det sådana här dagar. Hur som helst, jag och min kära vän Kandan hade stämt träff idag. Eller rättare sagt en powerwalk. Men den powerwalken blev istället en tur till ICA och sedan hem till henne for some catch up! Verkligen behövligt, då vi inte setts eller pratat ut på hur länge vet nog ingen. Vi tittade lite smått på BigBrother, samt en massa stand-up klipp. Det är bland det bästa som finns för att tänka på annat. Så jag tackar min lilla Kandan för att jag fick spendera min kväll tillsammans med henne.
Jag har världens klump i magen som vägrar att ge med sig. Vrider och vänder på mig hela tiden, vill bara att den skall försvinna. Den är så obehaglig. Jag hatar att vara såhär.
Idag åker min bästa vän bort till på lördag. Låt mig överleva, snälla. Jag får väl underhålla mig bäst jag kan. Det är ju borta match imorgon, så får väl ordna så jag kan se den någonstans. Det vore ju guld värt.
Men nu skall jag nog börja städa mitt hemska rum, det är verkligen a mess just nu. Vill knappt vara här inne, och då är det ju ganska illa. Lite senare skall jag möta upp Rebecca, för att gå och äta hos mormor och morfar, mysigt! Sedan vinka av henne. Ännu senare kanske jag skall möta upp någon vänlig själv, vi får se hur det blir med det. Är ganska död idag. Så endast blir det promenad, eller städa och sova. Och sedan tycka synd om mig själv, som vanligt!
Efter en vinst i världens bästa Arena, med världens bästa folk. Så sitter jag nu, väldigt nöjd, i min säng och ska snart sätta på Jönsson-Ligan. Hur länge sedan var det inte?! Och jag kan inte ens förklara hur det känns i kroppen just nu, allt dåligt är igång, men vinsten tar över. Meyers första mål i Färjestad, det blev av ikväll. Stort grattis. Hjärta dig.
Sedan träffade jag även mina fina stockholmisare på matchen, som jag inte sett på år och dagar. Jag menar, jag mår. Jag mår så bra. Det blev ett väldigt ovärt inlägg, förut om klubben. Men vi är. Förevigt. Bäst. I. Sverige.
- Färjestad Bollklubb.
- Amandus.
- Amanda Seyfried-Little House.
- Martin Sevc.
- Karlstad. Min stad.
- Converse.
- Monki.
- Min allra bästa vän. Min enda bästa vän. Rebecca Forsberg.
Vårsolen sken rätt in i mina ögon, hela dagen idag. Och jag kan inte säga att det är annat än underbart. Mina favorit årstider är ju höst och vår. (hela es-säsongen egentligen..) Hur som helst, jag och Rebecca knöt på oss våra converse och åkte in till stan, där väntade en gosig promenad och vi köpte även en varsin Twister. Det kändes som det var evigheter sedan!
Vi mötte även upp Ida efter några timmar. Så hon vandrade med oss runt hela staden. Det var väldigt mysigt om ni frågar mig.
Just nu sitter jag och inväntar lite food, för att sedan bättra på sminket och glida iväg till hockeyn. Dock har jag en mensvärk som jag hoppas försvinner inom kort. Varsågod för all information ni bad om.
Nu har jag verkligen inte tid med er. Ursäkta min otrevlighet!
Det är så mycket som inte står rätt till just nu. Min kropp är helt slut. Men fylld av energi, som jag inte vet vart jag ska göra av. Mina tankar är som en spridande sjukdom. Dom är överallt, hela tiden. Dom ger sig inte. Och, som ni redan vet. Så ska min allra bästa vän flytta till stockholm. Där är den utlösande faktorn till detta inlägg. Hur gör jag när jag inte har henne vid min sida? Hur? Jag vet att det kommer bli bättre med tiden, men den tiden det inte är bra då. Hur gör jag då? Jag ska kämpa, men att ha sin bästa vän så långt borta, det kan inte vara lätt. När jag saknar henne då vi inte setts på en dag. Eller om vi varit i skolan, men inte setts under eftermiddagen, utan möts upp på kvällen. Då känns det som det var evigheter sedan vi sågs.
Och när jag ligger i min säng, redo att säga hejdå. Då finns det bara en enda människa i världen som får mig att vilja stanna kvar. Det är min bästa vän. (för att inte blanda in Familjen Färjestad). Så är det bara hon. Vi kanske behöver det här för att kunna må bra. Men det kommer göra ont, och vi kommer känna lycka. Men det kommer aldrig vara lätt. Men inte allt för svårt hoppas jag. Men när man är i den situationen då man behöver sin bästis#1 mer än allt på hela jorden och inte är kapabel att kunna få vara nära henne.
Men att höra hennes röst, läsa det hon skriver. Höra hur hon uttalar orden, höra skrattet, höra tonlägena. Det kommer självverkande hjälpa mig. Hon hjälper mig alltid. Det har hon alltid gjort. Tack.
Gårdagen var full av glädje må jag säga er. Som sagt så bakade jag bullar med morfar, det var super mysigt. Samt åt middag. Sedan begav jag mig hemmåt för att åka in till stan, där Sofia väntade otåligt i 3-butiken. Vi gick vidare och kollade runt, pratade om allt vi missat under tiden vi varit isär. Tiden gick fort och hon åkte hem, då jag och min mamma skulle iväg och kolla på en lägenhet. Som jag verkligen hoppas, blir våran. För den var mycket mysigare än den vi har nu! Och då blir jag även granne med Emelie (igen).
Klockan åtta befann jag mig i emelies hem där det fanns en annan godhjärtat själ, även kallad Rebecca. Vi kollade på film (skräckfilm). Jag var en hel del ganska väldigt, läs jävligt. Döende av trötthet, som tur var. Så jag kollade inte så mycket, men den var väldigt knepig. Och jag menar, hur logiskt är det att ett spädbarn mördar över 20 personer? .... Precis.
Men under kvällens gång tittade vi även på BigBrother. Vad vore vi utan BB-kvällar nu för tiden? Jag vet, jag vet.. Man skall egentligen hata det men.. Jag kan inte låta bli.
Kvällen avslutades med lite prat och mys. Sedan tog vi bussen hem till ghettot. Där jag befinner mig nu, nyvaken.
Klockan nio klev jag upp ur sängen för att göra mig iordning, då jag skulle iväg för att klippa mig klockan 10:00. Men då ringer telefonen och min frisör är tyvärr sjuk. Så det blir klippning på torsdag istället.
Jag blev hämtad av mormor och morfar för att åka med till Bergvik. Vi handlade det vi skulle, då jag och morfar hade bestämt oss för att baka bullar under sportlovet. Och denna dag fick bli första dagen. Så just nu doftar det gott i köket, och jag borde väl gå dit och kolla läget.
Jag ville bara påminna er om att jag har världens bästa morfar. Ta hand om eran mormor och morfar, ni som inte har några. Ta hand om dom, som är som era egna.
- Mina närmaste, mina hjärtan.
- Min kamera.
- iPhone 4 S.
- Boyce Avenue.
- Francisco Lachowski.
- WeHeartIt.
- Min allra bästa vän.
- Vår.
- Converse.
- Små söta sms.
- Min familj.
- Pussar. I massor.
Idag vaknade jag och Rebecca upp hos våran andra famlij i Edsvalla. Vi myste lite och blev sedan hämtade av Anders, för att göra oss iordning och åka in till stan. Efter några timmars vandrande så åkte vi hem. Dock kom jag hem med ett par nya converse. Mina dröm-convisar. USA-Converse, dom är så otroligt snygga. Och jag har dreglat över dom i över ett halvår snart. Men aldrig sett dom någonstans. Nu är dom hur som helst mina, och jag
älskar dom verkligen.
Nu senare under kvällen tog jag och Rebecca oss en promenad till herrhagen och gick runt lite. Precis lite galet skrik här och där var vad vi bjöd på. Jag och min Bästa vän! Nu ligger jag i sängen och har precis kollat klart på BigBrother. Ni får säga vad ni vill, men jag finner det roande. Godnatt!
Idag när jag och Caroline vaknade upp så bestämde vi oss för att gå ut och fotografera senare under dagen. Det blev som vi ville och även Lovisa följde med. Har inte träffat henne på år och dar, så det var kul!
Vi blev klara ganska fort då vi frös halvt ihjäl. Så nu sitter vi inne med varsin mugg oboy samt kaffe. Hur mysigt som helst.
Senare under kvällen beger jag mig till Moster med Rebecca, för att bara vara. Samt kolla på Melo2012, då jag vill se hockeyn, och kommer förmodligen göra innan melo börjar.
Bilderna kommer nog upp under morgondagens gång, då jag har lite brottom nu.
Klockan har slagi 22:12 och jag och caroline har precis ätit middag. Nu har vi slagit oss ned framför tven på övervåningen. Idag var min sista dag på praktiken, det avslutades med glass och fika. Som sagt, det har varit en helt underbar praktik och jag kommer verkligen sakna att åka dit. Men besök blir, fler än en gång. Det är en sak som är säkert.
När jag kommit hem gick jag och la mig och somnade en stund. Sedan var det bara att bege sig mot Ica och möta Caroline. Nu sitter vi här och har det supermysigt.
Här är min kära vän Caroline!
Efter gårdagens match kan man ju inte vara annat än nöjd. Jag känner lycka, och allt som hör därtill. Då första målet trillade in efter 6:36 i första perioden. Och målskytt var, Martin. Min Martin. Jag kan inte beskriva känslorna som flög in och ut. Jag var allt annat är kontaktbar. Det händer inte allt för ofta att han blir intervjuad och hörd men, se nedan.
Martin Sevc gjorde det viktiga 1-0-målet mot Djurgården efter en individuell prestation och ett skott som målvakten inte såg.
- Jag såg en öppning i mitten och att det var någon som skymde, det lönar sig att skjuta, sa Sevc.
Det märks att det närmar sig slutet på serien för slutspelstider, för det är Martin Sevc´s tider det!
- Han kom till FBK första gången i januari 2006 och vann SM-guld.
- Andra gången han spelade i FBK var 2009 och det blev SM-guld.
- Förra säsongen spelade han hela serien och vann sedan SM-guld nr. 3.
FBK´s egen "golden boy"!
- Jag ser inte ända fram till slutspelet ännu, det är fortfarande tight i tabellen och det gäller att vi vinner några matcher till först innan vi kan titta på slutspelet, säger han.
Mot Djurgården öppnade han målskyttet redan efter 6:36 i första perioden. Han stod vid blålinjen på vänstra sidan när en motståndare gick emot honom. Sevc fintade DIF-spelaren och bröt in mot mål.
- Det blev öppet i mitten och jag såg att någon skymde framför mål så jag sköt.
Pucken for förbi täckande Rickard Wallin och smet in mellan arm och kropp på klubbsidan på DIF-målvakten Gustaf Wesslau som inte hann reagera.
- Det var inget märkvärdigt skott men behöver inte vara så hårt när någon skymmer.
FBK vann en ganska enkel och klar seger mot ett svagt Djurgården.
- Men alltid skönt att vinna!, log Sevc som var ytterst nära att bli tvåmålsskytt när han rammade kryssribban i powerplay med ett fräsande slagskott.
- Jag såg att målvakten hade svårt med sin sidledsförflyttning men pucken gick i ramen.
FBK-backen hade en tung höst med dålig ork, sämre tajming i sitt spel och han drog på sig en hel del onödiga utvisningar.
- Jag var långt efter rent fysiskt efter min knäoperation i somras, förklarade han.
- Jag spelade ingen träningsmatch på försäsongen och när serien kom igång hade jag ingen ork, blev fort trött.
Men nu är det Martin Sevc-tider, alldeles lagom till att slutspelet börjar närma sig. Den tuffe tjecken trivs bäst när det är tätt, tufft och grinigt.
- Det har känts väldigt bra ju de senaste matcherna, jag har orkat åka mer skridsko.
Då ska ni veta att han trots sin, enligt egen utsago, dåliga ork har klart mest istid i laget sett över hela säsongen. Han snittar runt 23 minuter per match.
Hans kontrakt med FBK går ut efter denna säsong men han öppnar för en fortsättning.
- Jag och min familj trivs väldigt bra här och har en del vänner och stannar gärna längre. Men jag vet inte än om Thomas (Rundqvist, sportchef i FBK) vill ha mig kvar, skojade han.
# Är KHL intressant för dig, finns ju stora pengar att tjäna där?
- Pengarna är inte det viktigaste nu när jag har familj, vi måste trivas också. Därborta är man borta en hel vecka i stöten och det är svårare att få vänner och att ha något roligt att göra utanför ishockeyn, sa 30-åringen som har sambo och ett barn på 16 månader.
- Men jag har inte bråttom att ta ett beslut om kontrakt, jag kan vänta tills säsongen är över.
Frågan är om "Mr 100%" då sitter och putsar på sin fjärde SM-guldmedalj med FBK eller inte? Han vet ju inte hur det är att misslyckas i ett svensk slutspel än...
Efter en ganska lång och seg dag, sitter jag äntligen här, nyduschad och fräsch. Det måste vara bästa känslan. Eller nej, efter ett oslagbart sm-guld och allt som hör där till. Hur som helst, direkt efter praktiken åkte jag in till stan för att möta upp Ida. Vi strosade runt lite, kollade på lite inredningsprylar och drömde oss bort i lägenheter med högt i tak, stora fönster och inrett enligt våra planer. Klockan rann iväg och vi småsprang till torget för att bege oss hem. Där väntade köket på oss två kvinnor. (kan inte förstå att jag nyss skrev det där?!) Vi gjorde iordning en liten middag, för att sedan vara mätta och belåtna samt lägga oss och mysa framför Glee. Men när jag skulle fundera på hemväg så bestämde jag mig för att ta en promenad hem. Det jag inte visste, var att det var snudd på snöstorm ute. Men det var väl en trevlig överasskining. Jag är iallafall hemma säker. Med en turban på skallen.
Igår åkte jag till pappa, som jag inte varit hos på evigheter. Så det var riktigt skönt att komma hit. Även fast han bor i, världens ände. Molkom. Så har vi haft det trevligt, som alltid. Och jag har kollat på en bunt med filmer. Nu har vi precis käkat och jag ska se om jag kan hitta någon bra film att titta på, kanske vila lite. Senare ikväll kommer alkajda hem till mig, ni kanske vet vem denna människa är. Jag antar att vi skall deppa ihop med en massa ljus och choklad. Det blir allt mysigt det.
Hittade för övrigt en bild på mig och min pappa från i somras, då vi var i stockholm och gick på gröna lund. Tillsammans med Angelica och hennes pappa. Trevlig spontan-resa. Ni kan väl åtminstonde försöka att inte tänka på att det ser ut som jag är överdrivet alkoholpåverkad..?
Gick nyss igenom en massa gamla bilder på mig, från när jag var liten. Delar med mig av min skönhet som liten. Skratta på ni...
Godmorgon.
Jag har precis klivit ur duschen, och ligger nu i sängen och väntar på att jag ska orka gå och klä på mig, samt göra mig iordning. Runt ett-tiden åker jag in till stan för att fika med Linda och Caroline. Det var längesedan må jag säga.
Men gårdagen jämt lite kort då, jag och Rebecca far in till stan för att möta Amanda och Marie och Ida. Så skulle vi gå på bio. Men med beslutsvårigheter så gick vi och åt på kebabhouse istället! Mycket trevligt, mycket trevligt. Klockan drog iväg, vi gick runt lite. Men tillslut skulle våra kära vänner fara hem till kristinehamn. Spontana som vi är (jag och Rebecca), så följde vi med. Fram och tillbaka. Yes, det låter precis som någonting jag och Rebecca gör, bara för att.
Nu skall jag pallra mig upp ur sängen (som både jag och alla mina andra vänner älskar, tro mig.)
Jag behöver dig. Det jag behöver minst är att någon annan behöver dig som jag.
Klockan rullar över halv fem och jag har precis bytt om till pjamas och lagt mig i sängen för att vila lite innan hockeyn. Då vi (5-årsgruppen på dagis samt några fröknar) har varit i bryngfjorden. Alltså en slalombacke, med pulkabacke bredvid. Vi var där hela förmiddagen, tiden bara rann iväg. Men kul hade vi iallafall, skrattade ordentligt som jag inte gjort på länge. Man känner sig verkligen som ett barn när man åker pulka.
Hur som helst, inom en timme skall jag hinna vila, göra mig iordning, trippa iväg till bussen för att beskåda mina hjältar som möter Brynäs ikväll. Ikväll tar vi 3 poäng och visar allt. Jag har inte så mycket mer att säga förutom att glädjeruset jag har i kroppen pga att jag ser 3 poäng framför mig, är helt otroligt.
I lördags som sagt så åkte jag hem till min moster och sov där. Vi myste på kvällen, kollade dessutom på jägarna 2. Den var till min förvåning ganska bra. Dock såg jag inte hela, då mina ögon sved eftersom jag var så trött. Men jag ska nog ladda ned Jägarna, och sedan se om tvåan.
Hur som helst, söndagsmorgonen kom. Och vi gjorde oss iordning, kollade på gladiatorerna som vi missade under kvällens gång då vi kollade på melodifestivalen. (skräll att jag ska klämma in allt i efterhand, typiskt mig.) När vi var klara och redo att åka, så far jag, Mats och Elina iväg för att plocka upp Ida och senare till Mariebergsskogen för att åka skridskor. Dock gick jag och Ida på en fotopromenad längs vassen istället. Sedan gick vi upp i tornet och kollade och tog lite bilder. Sådan otrolig utsikt. Verkligen jättefin, över vattnet och alla söta små prickar som åkte skridskor. Det här gör jag mer än gärna om, med lite varmare kläder då också kanske.
När eftermiddagen kom, så knöt jag och Rebecca på oss skor och tog en powerwalk genom stan och runt hela sverige tror jag. Okej. Hoppas ni tror mig. Jag är ju trots allt en gladiatior....
På spotify för bara några sekunder sedan hör jag Magnus Uggla sjunga något om baby. Första tanken var, ska Uggla göra en cover på Äckligt. Nej, nu räcker det.
Hur som helst, det jag ville få sagt var att ni är dumma i huvudet som klickar er in på den här bloggen. Samt ville jag få sagt att jag ska snart fara iväg till Edsvalla. Dom kommer och hämtar mig om bara ett par minuter. Så jag kom precis på att jag bör packa lite.. Så är jag så dum att jag bloggar istället. Klappträ.
Anyway, ge mig lite lycka. Och fyll mina tomrum. Bra tid, haaaay.
Dagens humör: Nedstämd. Sagt-en-sak-men-blev-något-annat-humör.
Dagens mående: Jag mår som jag förtjänar. Jag är lycklig. Jag är olycklig. Kan man ens vara båda?
Dagens borde: Slå ihjäl varenda själ jag möter. Nej, istället ta en promenad.
Dagens frisyr: Plattat, med lockar i topparna. Men just nu hästsvans (älska ordet!)
Dagens smink: No makeup. Som alltid (nästan)
Dagens klädsel: Svarta jeans. En blåvit-randig tröja från monki med knappar längs ryggraden.
Dagens planer: Friidrottstävling, åka till moster, melodifestivalen, mysa.
Dagens materiella vill ha: En NikonD7000.
Dagens fundering: Varför säger folk saker men menar någonting annat?
Dagens beroende: Musik. Musik. Återigen musik. (thanks for being there when no one else where)
Dagens tråkigaste: Väntan.
Dagens längtan: Jag längtar efter min älskade bästa vän, Rebecca.
Dagens superlängtan: H O C K E Y. Döende. På riktigt.
Dagens tidning: NWT, vad annars?! (sporten då såklart)
Dagens låt: Hear you me-Jimmy eat world.
Dagens planer var att åka hem, duscha och göra sig fräsch. Sedan bege sig till våxnäshallen för att kolla på friidrottstävlingen, där min kusin tävlar längd och kula idag. Sedan under kvällen kanske bege sig till sin bästis.
Men låt och säga att allt stämde utom det sistnämnda. Då jag åker till moster och dom ikväll igen. För att ha ännu en myskväll. Hoppas på bra kväll, verkligen. Men nu ska jag fortsätta gosa med min kisse som precis la sig bredvid mig och Daniel Adams Ray.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mina tidigare raseri-utbrott. Då var och en har en och samma anledning. Låt oss bara säga "i'm falling to pieces". Men nu är min lilla jag-tycker-synd-om-mig-själv-tid slut. Finished. Inatt sov jag hos min moster och hela familjen. Under kvällen knöt jag och moster på oss löparskor för att ta en promenad. Den avslutades efter bara några hundra meter då vi såg att isen var spolad. Så det var bara att gå tillbaka, ta med skridskor och resten av familjen. Vi åkte en stund, i början var jag verkligen bambi på hal is. Men sedan sörni, då kom is-prinsessan fram. (verkligen inte...) Vi drog oss hemmåt för att påbörja middagen.
Igår, hade jag en av dom bästa kvällarna på riktigt länge. Jag älskar att ha den där pirriga känslan i magen och tårar som bara vill tränga sig fram för att man är lycklig. Jag är lycklig när jag är där. Hos min andra familj. Det är som att vara barn igen, bara leka och leva. Det är verkligen underbart. Sedan älskar jag min Moster som om hon vore min andra mamma, hennes sambo, morbror Mats, mina två kusiner. Min andra familj.
Dra åt helvete.
Tanken. Ger mig kramper. Det finns så få ord som får mig att vilja fullfölja det här. Jag önskar att det inte var såhär. Jag önskar att jag ville göra något bra av det. Men det finns inget positivt med detta. Dyster. Nedstämd. Sårad. Olycklig. Frustrerad. Förbannad. Förtretad. Stött. Ge mig lycka.
18:08 och jag håller på att städa. Eller?
Hur som helst, idag har jag varit tröttare än någonsin. Fick en timmes vila i personalrummet dock. Väldigt skönt. Dock var det inte så skönt att vakna panikslagen och tro att jag är hemma och försovit mig, samt att det var morgon och att jag missade bussen. Dock förgyllde dom små liven min torsdag. När det inte finns någon annan som gör det. Sen är Rebecca sjuk idag, så hade lite mindre roligare idag. Hade ingen att tonårs-chatta med under rasten.
Nu bör jag dra igång damsugaren samt dö. På återseende.
Dagens vill ha: Pussar i massor.
Dagens klädsel: Mönstrade leggins (svartvita), långt svart linne, svart huvtröja. Too much black…
Dagens smink: No makeup.
Dagens frisyr: Ofixat, i en boll. Vill säga, väldigt lockigt.
Dagens händelse: Jag trodde jag såg min vän Lisa-Mari, som då är vacker och mörkhyad. På andra sidan mitticity. Så jag skriker: LISA-MARI. NEGER! Inser, att det inte är hon.. Resten är historia…
Dagens låt: Where’d you go – Fort minor.
Dagens planer: Dom var att gå till praktiken, strosa runt på stan, samt städa.
Dagens saknad: Fler än bara en.
Dagens dummaste: Måste vara händelsen i mitticity..
Dagens sjuka: Min impulsivitet.
Dagens drog: Min telefon.
Dagens kram: Alla kramar på dagis.
Dagens puss: Man får ju några på dagis då och då. Jag passar på att ge slängkyssar tillbaka!
Dagens humör: Riktigt glad, men lite trött. Nu under kvällen, mindre bra och mer irriterad.
Dagens ord: Tro det eller ej, jag har blivit skadad. Ordet får bli. LOL.
Jag tycker verkligen om min praktikplats. Den är helt underbar, barnen är hur roliga som helst och personalen är verkligen jätte bra! Nu är jag inne på min andra vecka, och det har redan gått halva veckan. Kan ni tänka er hur fort tiden bara rinner iväg? Hur som helst, dagen har varit precis som alla andra. Dock har jag varit aningen tröttare. Men det är bara att ändra på, genom att gå och lägga sig tidigare. Just nu sitter jag här, med hur mycket kreativitet som helst. Jag saknar att kunna springa ut med kameran och fota som en galning. (den har gått och blivit skadad. i huvudet.)
Så jag ska börja skriva av mig allt jag känner. Liksom alla andra kvällar. Jag tackar alla block i världen.
Jag känner mig fruktansvärt snygg när jag är där och rotar i utklädnings-kläderna!
Just nu ligger jag med en katt på bröstet och kollar på spårlöst med Rebecca och Elina. Alltid lika spännande.
Jag hade tänkt att skriva om min händelserika helg men väljer att göra det imorgon. Då jag skriver detta inlägg från mobilen. Då lär det ta ganska lång tid! Men idag iallafall så åkte jag och rebecca hem till moster för att sova här. Världens mysigaste ställe, speciellt om man behöver komma bort från allt och koppla av.
Imorgon drar praktiken igång igen. Väldigt skönt, eftersom jag gillar stället och människorna.
Nu ska jag fortsätta gosa med Kattis.
Angående morgondagen. Imorgon är det en dag då vi alla sänker huvudet och låter världen visa oss hur det är att känna hur en saknad så stor påverkar oss. Imorgon för 3 år sedan, gick en av mina vänner bort. Han kämpade länge mot den mest hemska sjukdomen som existerar, Cancer. Livet drogs undan alldeles för tidigt. Han hann tyvärr inte leva sitt liv fullt ut. Men gjorde det bästa av situationen när han var vid liv. Om ord kunde få tillbaka honom, vem hade inte suttit och skrivit eller pratat ända tills hans stod här bredvid oss igen. Det går inte att kämpa emot tårarna, jag låter dom rinna, precis hur dom vill. Över hela ansiktet. Men jag hoppas han har det finare nu, att det inte gör ont.
Jag tänker på dig, varje dag.
And I wish you could give me the cold shoulder
And I wish you could still give me a hard time
And I wish I could still wish it was over
But even if wishing is a waste of time
Even if I never cross your mind
Jag har överlevt den tredje dagen utav 4 veckor. Imorse var jag så trött att jag knappt kunde kliva upp ur sängen. Och det har nog med att göra hur trött jag var igårkväll. Somnade ifrån allt. Så jag behövde väl ganska mycket sömn, och det får man inte om man går upp 7:00 tyvärr.. Men ikväll blir det nog att lägga sig aningens tidigare. Alltså inom en timme, och jag skall hinna hoppa in i duschen, smörja in mig i all världens salvor och oljor. Jag måste också klämma in att checka så att allt är på plats inför imorgon. Och dessutom är det ju hockey imorgon. Jag kan inte säga att jag är överväldigad, då imorgon är en speciell dag för oss alla..
