Jag är ingen skrivare, men jag har så mycket att egentligen skriva om. Som Martin, jag finner inga ord till hur nervös jag är inför hans val av klubbar, jag är nervös över vad han har för sig, vad som kommer att ske i framtiden. Kommer han : Vara i elitserien? Vara i KHL? Vara borta? Här sitter jag, utan någon som helst koll, jag försöker så jag spricker. If words were enough. Men, nu är dom inte det och jag får leva med att jag inte kommer kunna få ut alla dessa känslor i ord.

Jag minns så väl, när jag visste allt om denna man. Nu däremot, jag har ingen aning.

 

Det finns också en saknad som bränner sakta, och osäkert inuti mig och i min själ. Den extrema och icke nådiga smärtan kommer förmodligen vara kronisk, i detta nu känns det som så. Som om jag inte kommer få följa honom som en grönvit igen. Jag försöker att göra som jag blivit tillsagd, att se det positiva med hans flytt och karriär. Men när jag är såpass okunnig om KHL och alla dess klubbar, så bär jag en oro, att inte kunna följa honom som jag gjort i antal år. Sådär grön och fin, ni minns honom så här va?

After all the things I've been through, I miss everything about you.

Jag vet att många ger mig blicken och säger :"Vad har HAN givit dig?" Då har jag bara ett endaste svar, och det är: Allt. Denna man har givit mig allt, inte medvetet, men det har han. Han har fått mig att känna kärlek, som tro mig, vara länge. Han har fått mig till tårar, som skapats av både lycka och sorg. Skratt har jag fått, jag har fått lycka och mycket därtill. Jag känner mig bara tom just nu, som om ingenting kan fylla mitt tomhål efter denna man. Denna man var, för mig, min egna man. Denna man har fått mig på fötter. Detta må låta som om jag inte har något vett mellan axlarna, för er som inte förstår er på detta. Men detta var slutet på denna saga, den har inte fått sitt lyckliga slut än. Men det kommer, för jag slutar varken tro eller hoppas, på de jag älskar.

För er som känner er tomma inuti, som om ni inte har någon. Ta er en ordentlig titt innan ni säger det rakt ut. Finns det ingen som tagit sig an att lyssna till era berättelser om hur ni har det eller haft det. Finns det absolut ingen som jämnt tittat åt erat håll, givit er ett leende och satt sig ned för att ge er all tid ni behöver, kanske en tiondels sekund. För jag vet, att det finns alltid någon som har funnits där, eller jämt bara varit där jag behöver. Tillsammans har vi alla gått igenom någonting. Det är ytterst sällan man är helt ensam.  Så ta er en titt, innan ni uttrycker er som ensamma. Då jag väljer att säga detta är för att, det kan lika gärna stå någon nära som gett er allt den kunnat, och ni väljer att uttrycka er som om ingen försökt. Ett hugg i vänstra bröstkorgen är bara förnamnet för den personens interna smärta.  Så, ta er en titt och se alla dessa små detaljer vi ger varandra. Lägg märke till saker ingen annan skulle, för att kunna uppskatta alla stora mycket mer.

 

Namn: Jonna Eva Linnéa Danielsson.
Piercingar: Inga fler än ett i vardera öra.
Tatueringar: Ingen just nu, men skulle vilja göra någonting betydelse fullt (Ja, färjestad..) och ingenting ytligt.
Längd: 168,3 senast jag mätte mig (dom tre millimetrarna är viktiga för mig).
Skostorlek: 39.
Hårfärg: Rödbrun nedtill, men en gråaktig ful utväst upptill. Men, jag har ingen aning om vad jag vill göra med håret, därför låter jag det vara, istället för att slänga i någonting som jag lär ångra.
Fräknar: Några få på nosen om sommaren tror jag...
Motto: Stort hjärta, hårt arbete. Det är det enda jag kan komma på att jag lever efter.
Kär? Ibland.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Faktiskt inte, min solstad är perfekt.
Tycker du att du är attraktiv? Jo men självklart! Eller...?
Röker du? Aldrig i mitt 16 åriga liv, har jag rökt, så nej.
Vilket schampo använder du? Tresseme, skall nog byta snart...
Vilken parfym använder du? Jag brukade använda mig av Hugo Boss, women. Men för tillfället, ingen.
Vad är du rädd för? Olika slags förluster.
Gillar du att tvätta? Jag tror att det har hänt EN ENDA gång, då stod mamma bredvid och guidade mig.
Gillar du berg- och dalbanor? Den rädslan börjar släppa, men balder.. NEJ.

Senaste...
Filmen du hyrde? När fan senast hyrde man en film?!
Filmen du köpte? Samma här...
Låten du hörde: Erik Hassle - Stay
Låten du laddade ner? Det minns jag heller inte..
Personen du ringde? Mats Larsson
Personen som ringde dig? Mats Larsson
TV-program du såg? Jag titta helst inte på tv.
Person du tänkte på? Martin Sevc.

Favorit...
Låt: Iris - Goo goo dolls.
Sak att göra: Umgås med min bästa vän, sjunga fram mitt lag, slåss i ring och sist men inte minst, rida!
Sport: Hockey, Ridsport och Boxning.
Dryck: Någon persika dryck min mormor alltid har på sommaren.
Kläder: Jeans och skjorta. Länge leve dessa plagg.
Film: The notebook, Flicka, My sisters keeper och massa fler. Finns så många...
Bil: Någon slags Audi faktiskt, som jag sett i skyltfönster!!!!
Serie: One Tree Hill, Prison Break, Greys Anatomy, Sons of Anarchy.

Har du någonsin...
Gråtit över en pojke? Ja, jo.. Det har jag ju.
Gråtit över en flicka? Min bästa vän.
Ljugit för någon? När jag varit tvungen.
Varit i slagsmål? När man var liten slogs man väl alltid? Eller? Okej, då var det bara jag... Annars enbart i ringen.
Blivit arresterad? Absolut inte.
Träffat någon från internet IRL? Yesbox.

Antal...
Gånger du varit kär? Jag vet faktiskt inte.
Gånger ditt hjärta brustit? Det har hänt antal gånger.
Hjärtan brustet på grund av dig? Vad jag vet, noll.
Tjejer du kysst? Hm.. Rebecca, helt klart!
Personer från grundskolan du fortfarande har kontakt med? En hel del, och det är jag tacksam över.
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Jag har ingen aning. Läser enbart sporten och där är jag verkligen inte med...

Här tänkte jag lägga upp några läsvärda bloggar, som ni endera redan läser, eller kommer tacka mig i all framtid för att jag tipsat er om.

Jag och min vackra bästa vän, begav oss in till stan laddade inför en rejäl kameratur. Det blev som det skulle, här i solstaden (som dock blev regnstad efter några timmar) för oss. Jag har egentligen inte så mycket att dela med mig utav, förutom att jag är lite småkär i livet och vad det erbjuder. Samt, att min bästa vän, är det enda jag lever för just nu. Bilderna nedan, är slarvigt tagna men var och en har en fin betydelse, på sitt sätt.

Jag blev genast hur sugen som helst på att dra med kameran ut på stan (lägg märke till att klockan är åtta på kvällen) och gå lös, tillsammans med den och min bästa vän. Men detta får alltså vänta några dagar. Annars har det varit ganska mysigt kvälls-väder här i solstaden, faktiskt. Men just nu, så sitter jag i min soffa och äter fruktsallad och lyssnar på lugnande musik och försöker fundera ut någonting vettig plan inför veckan. Jag har ganska mycket som jag skall ta tag i. Snart är det slut på läsåret och jag måste kämpa in i det sista nu, känner jag.

 

Ett stort tack till min kära vän, Emelie. Som funnits vid min sida denna helgen. Som ni förstått så är Emelie min väldigt kreativa, älskade, vackra och underbara vän som jag alltid har, right beside me. Detta skrev hon till mig i mitt block, min kära vän: "Du vet att jag behöver dig, och jag vet att jag har dig hos mig, för jag litar på dig och på dina ord när du säger att du inte kommer lämna mig. Jag är så innerligt tacksam att du finns hos mig fortfarande, idag, mitt allra käraste hjärta." Jag kan då, med hjärtat så varmt säga att jag kan inte hitta en finare Emelie, än min alldeles egna. Jag har hittat lite blandade bilder på mig och min solstråle som jag tänkte dela med mig av.

Dagens låt: Utan dina andetag-Kent.
Dagens klädsel: Ej bestämt, för stunden: Underkläder.
Dagens internetsida: twitter.com
Dagens beroende: Musik.
Dagens roligaste: Ge mig någonting att skratta åt, så nämner jag det sen.
Dagens blogg: -