Klockan kommer snart passera nio och dagen har varit perfekt. Två guld till BK 1925. Jag är så jäkla nöjd och stolt över våra boxare. All cred till alla i klubben.
Efter att allt detta var klart så släppte min mor av mig hemma hos Anton som väntade otåligt på sin bästis (ja, jag är så jäkla självsäker...). Vi tog oss en jäkla lång promenad runt skattkärr och sjön. Väldigt mysigt. Vi slog oss ned på en brygga och låg där och filosoferade, som alltid. Då vi inte setts på år och dagar, delade vi många skratt och hade som alltid, väldigt roligt. Han kommer förmodligen döda mig när jag lägger upp denna bilden men.. Det är sådana smällar man får ta. Jag vet att han älskar mig ändå. Vi får se om jag överlever, puss.

Mina kära föräldrar, vart skall jag börja. Jag bor hos min moder för det mesta, men tillbringar några helger hos pappa då och då. Min moder är dryga 40 år, detsamma är min fader. Far bor i molkom, långt här i från, där vill man inte bo. Mor bor i Karlstad, på våxnäs, ghetto om ni frågar någon som känner till det. Nej, så illa är det inte. Men, jag trivs lika bäst hos båda två. Jag har jätte fina förhållanden till båda två också. Så det är inte alltid ett helvete att vara ensam med skilda päron.

Min Fader, Niklas Danielsson.

Någonting som jag vet, är det värsta som finns är när mina kära hjärtan har det tungt i livet. Allt eller inget, jag vill alltid ha ett litet finger hos dom, för att stärka dom och få dom på rätta vägar, ge dom den styrka dom behöver. På det viset, stärker det mig, otroligt mycket. Att få veta att man har en stor betydelse i någon annans liv, betyder så otroligt mycket för mig. Jag har alltid velat alla väl, men det blir ofta lite fel för mig. Men då jag aldrig ger upp hoppet om att någon skall få må bra. Jag sätter mer än gärna mina hjärtans välmående före mitt eget, som många av dom också gör. Jag tycker att det är det finaste en vän kan göra, sätta någon annan före dom själva. Dock skall det vara till en bra mängd, det är en balansgång detta. Man skall inte vara för egoistisk/centrisk, men att strunta i sitt egna välmående är inte nyttigt, inte för en själv eller omgivningen. Så det som stärker mig en hel del här i livet, är att stärka mina hjärtan.

Då var jag här igen, på egna ben. Jag är inte helt okej, det är jag verkligen inte. Allt kring den femtiofemma är fortfarande lika stötande. Men, det börjar lätta. Men när jag säger att det lättar, blir det ännu värre. Så egentligen kanske det bästa vore att inte skriva så mycket kring den hjälte mitt hjärta klappar lite extra för, utan att låta honom leva vidare, tillsammans med mig någon annan stans. Där lämnade jag det ämnet för idag. Tro inte att det inte kommer att komma tillbaka, för det kommer det.

Hur som helst, jag är tillbaka. Jag har ganska mycket att ta igen i bloggen och framförallt utöver den. Vänner som inte fått den uppmärksamhet dom bör fått. Jag skäms. Det gör jag, så nu tar jag tillbaka allting igen. Visar min kärlek och skall snart mösa ned mig i min säng för ännu en natt. I'll keep in touch.

Vi rullar på som vanligt. Ville bara få det sagt när jag står här på gatan.

Just i denna stund är träningsvärken här och hälsar på. Så jag är lite segare än vad jag var igår. Men jag körde 3 pass, och är nöjd. Blir bara ett kort styrke pass hemma idag, för jag hinner inget mer. Skulle egentligen varit ut på en löprunda, men i detta väder och allt sådant, så skippar jag ta mig fan det idag. Men som jag redan har berättat så skall jag runt två-tiden möta upp min kära vän Magdalena, som jag inte träffar allt för ofta. Vi får se vad vädret visar och vad vi hittar på. Som jag saknar henne, verkligen.

Senare under kvällen, så skall jag iväg med min klass för att ha en grill-kväll på Orrholmen. Jag hoppas det blir riktigt fint och att vi har roligt. Man vet ju aldrig vad som kan hända. Och speciellt inte ikväll (jag svarar på eran fråga: Ja.). Men hur som helst, nu skall jag rycka upp mig och träna lite (mycket).

Dag 01 – Presentera dig
Dag 02 – Någonting som stärker dig
Dag 03 – Dina föräldar
Dag 04 – Din defenition av kärlek
Dag 05 – Din bästa vän
Dag 06 – Ett ögonblock
Dag 07 – Vad du tror på
Dag 08 – Dina drömmar
Dag 09 – Ditt bästa minne
Dag 10 – Något du ångrar
Dag 11 – Ett till ögonblick
Dag 12 – Något som upprör dig
Dag 13 – Något som får dig att må bättre
Dag 14 – Något som får dig att gråta
Dag 15 – En första
Dag 16 – Dina rädslor
Dag 17 – Din favoritplats
Dag 18 – Något du saknar
Dag 19 – Vad du strävar efter
Dag 20 – Ett sista ögonblick

Igår eftermiddag bestämde jag mig för att åka och sova hos min Moster och hennes familj, som även är min familj. Blir ni förvånade? Tänkte väl det... Och eftersom att jag hade lovat mig själv att ta en löprunda, så fick jag göra det. Det var riktigt skönt, men eftersom jag har nordens, nej jag lovar, världens sämsta kondition så var det ta mig fan inte lätt. Så, det får väl bli en runda idag också.. Jag förtjänar det. 
Det bästa måste ändå vara att man springer av sig all ilska, sorg och alla dess namn på känslor. Och även, känslan när man kommit ur duschen. Då känner man att man lever åtminstonde.

Nu är jag hemma och har precis satt mig under täcket och väntar på svar från Ida. Melissa Horns stämma är det som hörs i mina högtalare för stunden. Hon må jag säga, är begåvad. Jag är fast i henne, hennes texter och stämma. Jag har nog lyssnat på henne i ett par år nu, och jag tröttnar nog aldrig, någonsin. Hon sätter ord på mina känslor, och det är inte lätt. Nu skall jag fortsätta vara emotionell.

Det gör ont i hela mig. Godnatt.

Gårdagen bestod av kära vänner och ett någorlunda väder. Det vill säga, jag och Rebecca begav oss in till stan för att kolla runt lite medan vi väntade på Anton och hans vän som skulle dra sig mot gymmet och köra lite blandad boxning. Och jag, som är intresserad ville följa med och se på. Riktigt underhållande, må jag säga. Jag fick åtminstonde skratta tills magen vred och vände sig. Tackar för det.

Fick även ett sms från min kära vän, Caroline. Som undrade om jag ville vara med och mysa med tjejerna, så det stod också på shemat. Klockan halv nio befann jag mig i hennes blåa hus med vita knutar och (mös) medan vi hadeEarthhour. Caroline hade någon kortlek med frågor och funderingar, som vi plockade fram. Som sagt, vi hade det supertrevligt. Jag och mina fina. 

Emelie Palm, min lilla ängel. Hon sov hos mig inatt då det skulle bli aldelles för sent att åka hem från Hagalund till Rud. Så vi myste ned oss i soffan framför en film och somnade i varsin ände. Och vaknade på morgonen med kisande ögon utav den förbannade solen. Okej, nu skall jag inte klaga när vädergudarna är på våran sida. Men snälla, varför så tidigt?Hur som helst, vi båda gjorde oss iordning inför dagen och för mig väntade hockeyn. Mer om den kommer senare. När jag torkat tårarna som kommer komma vilken sekund som helst.