När ni önskar er en iPhone 5 så önskar sig någon rent vatten. När ni önskar er en bil så önskar sig någon en toalett. När ni önskar er dator så önskar sig någon ett hem. När ni önskar er dyra saker och ting, så finns det flera som önskar tillbaka vänner/familj och kanske sig själva. Det finns dom som önskar sig hjälp, dom som önskar sig tillgångar som vi tar för givet. Tänk efter innan du önskar dig något. 

 

Det skär i mitt hjärta i juletider som dessa, när vi önskar oss saker hit och dit. Vi har höga förväntningar på julen och julklapparna som ligger och vilar under granen. Vi tar pepparkakor som en självklarhet, lussekatter, julmaten, och en hel del annat. Det är okej att vi beter oss så här, för att det är så här vi är uppfostrade, och vi vet inte annat. Men vi bör komma ihåg att det finns dom som inte har rent vatten som en tillgång. En tillgång som vi definivt tar förgivet, det har vi kunnat göra länge nu, här i Sverige. Vi bör också tänka på att det dör barn i utsatta länder varje minut, på grund utav att de inte har tillgångar de behöver för att överleva. Det finns så mycket vi bör tänka över... Är det värt att köpa mat ute, när vi har mat hemma? Bara för att vi kan. När vi istället kan skänka dom pengarna till något godare än en ceasarsallad på Vero. Jag anser fortfarande att man iprincip alltid har ett val, jag står fast vid det. Jag tror på karma, och att livet för med sig något gott när du gjort goda gärningar. Jag gör inte goda gärningar för att något gott skall ske i mitt liv, utan jag vill hjälpa till för att förändra världen. Jag vill ändra eran syn på livet och era ovanor, för att istället bli fadder, månadsgivare eller bara skänka en slant då och då. 

 

I min skola kan man anordna resor till andra länder, jag går då på Hammarö Gymnasiet i Karlstad. Min skola har en gång tidigare varit iväg till Afrika och besökt barn och ungdomar där, som ett utbyte där dom får komma till oss. Detta är då min inriktigt som gör detta (barn och fritid). Jag är djupt intresserad och väldigt engagerad i att försöka ordna en till resa, så att jag får chansen att få följa med. Det är inte säkert att detta kommer att bli av, men förhoppningsvis går ansökan som mina lärare har skickat in, igenom. Tro mina ord när jag säger att jag skall göra allt som står i min makt, för att få följa med på den här resan. Mitt argument är för att jag vill jobba med det här när jag blir äldre. Till exempel: SOS barnbyar, UNICEF Sverige, Rädda barnen och andra olika organisationer, som PLAN m.m. Så, det jag försöker förmedla i det här inlägget är att jag hoppas ni vill göra skillnad, tillsammans med mig. 

 

________________________________________________________________

 

Det är inte bara i andra länder som barn, ungdomar och vuxna har det svårt och fattigt. Det förekommer här i Sverige också, fast den är inte lika påtaglig och synlig som i till exempel Ghana, Afrika. Här i Sverige skäms vi grovt om vi har ont om pengar, för att hela riket är så pengaberoende. I dagens samhälle handlar allt om pengar och pengars värde. För mig, är det absurrt, men vad finns det att göra utan pengar idag? Nu låter det som om jag fanns på den tiden då pengar inte ägde rum, men jag försöker bara sätta mig in i samhällets situation och lära mig utav det. Jag önskar så innerligt att vi alla hade åtminstonde råd med en bostad, föda och kläder att ha på kroppen. Det skall inte behöva vara så illa att vi får sitta på gatan med en löfbergslila-kopp och tigga pengar. Det finns för mycket i livet, än att behöva tänka på överlevnad dagligen. 

 

Dagens låt: Uncover - Zara Larsson & I Am Me - Willow Smith.
Dagens klädsel: Myskläder för hela slanten.
Dagens frisyr: Utsläppt och äckligt, nu: Utsläppt, nytvättat därav lockarna.
Dagens make up: Nothing (är inte tjejen med smink).
Dagens dricka: Snudd på ingenting.
Dagens mat: Lasagne
Dagens godis: Lite choklad i förmiddags faktiskt (lördag).
Dagens film: Ingen film, än.
Dagens tidning: -
Dagens vän: Mattias Svelander.
Dagens person: Nu tänker jag en hel del på Martin, faktiskt.
Dagens vill ha: Jag vill ha honom här.
Dagens saknad: Färjestad Bollklubb.
Dagens köp: Julklappar tillsammans med min pappa.
Dagens bästa: Måtte det vara skype.
Dagens sämsta: Att Rebecca for hem då hennes rygg gick i sönder, som vanligt.
Dagens internetsida: www.youtube.com
Dagens beroende: Musik för hela slanten, verkligen.
Dagens roligaste: Min pappa... 
Dagens blogg: -

 

 

Mina allra närmsta vänner jag har haft, har utländskt påbrå. Men tror ni att jag har lagt märke till det? Nej, jag har aldrig någonsin tänkt på det. Det har aldrig varit skillnad, förens nu. Nu när åsikter av idioter tas fram och lyfts upp. Säg mig nu, varför gör vi ingenting åt det här? Saker och ting förändras, ja visst. Men ge oss Sverige tillbaka? Vad är det? Det här är Sverige, och vi är ett integrerat samhälle, vi hjälps åt för en stark välfärd. Det går upp och det går ned, men om vi bara kan strunta i dessa fördomar och absurrda tankar, då tror jag att det kan gå vägen. Jag förstår frustration hos vissa av er nu, och jag kan förstå eran tanke "Vi bör ta hand om våra egna först", visst. Men jag tycker att det Sverige gör mot de som inte har någonting, det är fint och vi bör ta hand om det. Era 1945-tankar hoppas jag försvinner med detsamma. 

När jag gick i grundskolan, så gick jag på Fredricelundsskolan, 1-6. Det var nog den bästa tiden i mitt liv, faktiskt. Jag har aldrig varit så trygg som jag var där. Där var det ingen skillnad på oss barn, aldrig någonsin har jag tänkt att jag var en viss person och min vän Saman var någon annan? Varför skulle det vara skillnad? Vi är olika individer, det är vi. Men är vi olika värda? Knappast. Han är född i Sverige men har utländskt påbrå, men omgivningen ser inte det. Som alla andra fina jag hade i min klass, Rebecca min bästa vän, hon är fortfarande mitt allt och hon är precis som jag, "helt svensk" om man skall uttrycka sig på det viset. Men vad spelar det för roll, egentligen? När vi kom till Hultsbergsskolan i 7:an, då fick vi alla blickar på oss, eller nej, inte vi med ljus hy, utan "dom". Det skar i mitt hjärta när jag DÅ får höra att andra hade hemska åsikter om mina vänner, vad är det till för? Varför skall ni skära i oss? Jag har så mycket ilska kvar i kroppen och i mitt hjärta, för det här samhället delar upp oss i kategorier och ser inte hela bilden. För mig spelade det ingen roll, men på Hultsbergsskolan fanns det väldigt få med utländskt påbrå, eller invandrare, men hos oss från våxnäs fanns det betydligt fler. Kan ni höra dessa orden eka i era huvuden: "Fan vad mycket utlänningar ni har då!" ? Det här berodde på att dom visste inte annat, för att dom var inte vana. Jag vet att man inte kan skylla på dom, men det är ju samhället som har fått dessa människor att tro att det skall vara någon jäkla skillnad på oss. 

 

En av mina allra närmsta vänner, kom till Sverige när jag gick 5:e klass. Det enda språk han kunde behärska (förutom kurdiska) var engelska, den var inte ren, men vi kommunicerade på andra sätt. Vi gjorde gester, egna ord och kom varandra så nära man kan komma som barn. För bara några år sedan får jag ett oklart besked, om min vän skall utvisas från Sverige eller inte. Svaret stod i papprena: Ja. Mitt hjärta slets ut och vart skulle vi ta vägen nu? Det var en obehaglig känsla, och tårarna rann nedför kinderna. Min vän och hans familj som flydde från krig och nära döden, till Sverige för att leva ett någorlunda normalt liv efter det dom varit med om, skulle nu inte få vara kvar. Efter månader av glöd och vilja, så fick dom istället uppehållstillstånd. Äntligen. Idag är vi inte lika nära vänner, men han har varit en person som har velat mig väl sedan den första dagen våra ögon möttes. Vi var ett helt gäng på den tiden, det var vi mot världen. Det fanns ingenting som skiljde oss åt, då... Det var Jag, Rebecca, Stanislav, Dominic, Choman och Ramin. Vi var ett. Nu har tiden förändrat oss alla och vi bor på olika ställen, men jag kommer förevigt ha med mig den tiden i mitt hjärta. 

 

Jag har varit en halvnegativ människa då och då i mina tidigare år. Jag erkänner att jag kan vara negativ här och där nu för tiden också. Det finns alltid någonting man inte är nöjd med, och det är okej, alldeles helt okej. Men det är dock skillnad på att vara en negativ människa och tänka negativt. Det är en stor skillnad, och man får lära sig att inte fastna i det ena spåret, utan att komma upp till det positiva istället för att gå i samma negativa spår. Man får ta reda på vad som påverkar dina energier och finna mod och styrka att förändra dom.

 

Någonting som kräver enorm styrka och ett mod stort som himlen själv, det är att välja saker och ting här i livet. För min filosofi här i livet är att man alltid har ett val, i princip alltid. Det svåra i det här, det kan vara att välja bort vänner och bekanta, för att det är det som är bäst för en själv. Man får gå igenom sorg och ilska, glädje och lycka oavsett val. Vissa val påverkar oss starkare än andra, vissa är mer betydelsefulla än andra. Men vi skall inte klaga på vad vi har, om vi har ett val. Det är någonting jag tror väldigt starkt på. Man får klaga, men gör då inte det när du verkligen kan göra någonting åt det, för då är det mest tomma ord eller lathet. 

 

Tillsammans med våra nära och kära, så kan vi vara starka: Tillsammans. Det finns alltid någonting som lyser upp tillvaron, det kanske är sällsynt för vissa och händer för ofta hos andra. Men vad finns det som är perfekt? Ingenting är perfekt, det är det rätta svaret. Men vi alla, har någonting att glädjas åt, eller att sörja åt. Men huvudsaken är att vi gör det tillsammans, och har någonting eller någon att luta oss mot. Det är viktigt att se den stora bilden och inte vara trångsynt, man måste se alla vi har i omgivningen, inte se en person och tro att man är alldels ensam. För det finns folk där ute, som skulle döda för dig, ja just precis du. Du som läser det här, det finns någon som älskar dig, tycker att du är det vackraste deras ögon skådat, det finns någon som skulle ge upp världen för dig. Så, ta åt dig av det här och se dig omkring, le lite smått.. Känn hur uppskattad du faktiskt är, även om det kanske inte känns riktigt så. Du är minst lika viktig som den personen du tycker är viktigast i världen.