Igår under förmiddagen fick jag ett textmeddelande ifrån min kära Moster, som löd: "Om du vill kan du se på hockey och sova hos oss?♥” Sagt och gjort. Så jag åkte dit under kvällens gång och lagade en god middag och kollade på hockeymatchen. Resultatet kan vi lämna ute ur detta inlägg. För om ni är intresserade vet ni redan… Jag hade en super fin kväll annars, med massa locktänger och smink, när småtjejerna skulle gå på disco. Ivriga 11-åringar som spanar in pojkar, how cute?
För övrigt hade jag och min lilla Majsan roligare än vi haft på riktigt länge, delade mycket skratt medan vi hoppade studsmatta, filmade samt tog kort. Min fina Majsan.
Denna man, han klampade in i mitt liv under IDOL-tidens gång. Och jag har träffat honom, och det kan jag lova er var bland det bästa som hänt mig. Den dagen var jag nog lyckligaste tjejen i världen. Det kan jag lova er. Den dagen glömmer jag förmodligen aldrig. Jag var så förbannat jävla kuk lycklig. Jag vet att det finns vuxna som läser min blogg så var vänlig att inte läs ordet mellan jävla och lycklig. Tack.
Denna mans röst är den mest behagliga röst mina öron har lyssnat till. Jag kan inte rå för rysningarna längs ryggraden när han tar i. Jag trodde aldrig att han skulle ta tag i mig bara sådär. Men det gjorde han. Och jag får aldrig nog.
Just nu:
Hatar jag när man får reda på saker och ting man inte vill veta.
Hatar jag att se mig själv i spegeln.
Hatar jag att se ned på mig själv, som om jag vore gjord utav ingenting.
Hatar jag att det står 1-1 i matcher. Det gör ont.
Hatar jag att det inte finns någonting som kan ändra att Hyvönen fick ett för hårt straff, eller att Chirstopher är skadad.
Hatar jag att jag hatar för mycket.
Just nu:
Älskar jag den enda klubben som existerar för mig, Färjestad Bollklubb.
Älskar jag min allra bästa vän, Rebecca.
Älskar jag musiken som sätter ord på mina känslor.
Älskar jag Jay Smith, som jag alltid gör.
Älskar jag att känna lycka, vilket jag inte gör allt för ofta.
Älskar jag att hata.
Jag är nu hemkommen från stan, och mina kära klasskamrater som jag umgåtts med under förmiddagen. Då vi började 10:30 och slutade dagen 12:00, tog vi en fika på stan direkt efter skolan. Pratade om planerna inför sommaren, då ett par stycken av oss skall åka till Göteborg en vecka och bara vara helt vilsna och leva. Hur underbart låter inte detta? Vi siktar på första veckan i Juli. Men mer vet vi icke än.
The sky is turning golden now, Wish you were with me nowMy body aches for youFeels empty since you've leftIs anybody left, that isn't broken?Shattered, confusedIt's not that I don't understand your sideIt's just hard to contemplate why a love this deep goes unansweredI'm going places in this lifeAnd I want you by my sideDo you remember that night?
En dag som denna, väldigt varm och så otroligt skön, bestämde sig jag och min kära vän Miranda oss för att åka in till stan och mysa lite i solnedången. Sagt och gjort, vi packade vårat pick och pack och begav oss in runt sex-tiden. Solen låg jätte fint över våran vackra solstad, Karlstad. Klantig som jag är, så glömmer jag min systemkamera inne på intersport.. Så när vi satt oss med varsin glass (insåg nu att vi redan ätit upp dom men..) så skulle jag ta ett kort, så märker jag att jag sitter tomhänt. Då var det bara att springa tillbaka, tur som var så hade dom lämnat in den till personalen. Jag tackar gudarna för att dom tog hand om min andra halva. Tiden bara rann iväg, så vi fick sitta vid älven en stund och prata ut, jag och min fina Miranda.
Men som sagt, klockan tickade så vi tackade varandra för en fin eftermiddag och begav oss åt två olika håll.
Och nu tvingas jag att meddela er att min rubrik står för Rebecca Forsberg... (ironin flödar)
Hur som helst, idag har jag och Rebecca åkt långa sträckor med våra brädor och myst i vårsolen tillsammans med lite vindruvor samt kyld dryck. Jag gör gärna om denna dag, när som helst egentligen. Då jag mått som en prinsessa hela dagen. Då jag spenderat min lilla kväll tillsammans med mina två fina bästa vänner. Och nu ligger jag mätt, tillsammans med min #1 och vi bara myser. (möser).
Här ser ni vem jag är. www.j-fiftyfive.tumblr.com
Idag, har jag kört bil. Kan ni tänka er det? Jonna Danielsson har, kört bil. Jag var livrädd från topp till tå, ett under att mitt hår inte stod rakt ut åt alla håll samt kanter. Som mina nerver gjorde. Både jag och min kära fader trodde att jag skulle dejta första bästa lycktstolpe med bilen. Men icke, jag klarade turen på den krokiga grusvägen bara fint. Så, jag är ganska nöjd. För att vara första gången på en riktig väg.
Vi har fått en hel del gjort idag, jag och min fader Niklas. Samt att jag, Fröken Danielsson har fått inspiration faktiskt. Det som jag trodde var omöjligt här i molkom. (Åhå, "Fröken Danielsson" fick mig att tänka på min Farmor som alltid kallat mig det, jag får pallra mig dit någon dag). Imorgon väntar nya äventyr här i världens ände, som jag faktiskt börjat smågilla (glöm det).
Känner för att dra på mig löparskorna och ta en runda, men den rundan får vänta några timmar till. Då jag har fullt upp med att packa och göra iordning. Egentligen skulle jag träna idag, men det blev icke så. Därför får väl rundan bli extra lång. Och ja, det är behövligt. Så nu får jag väl göra lite nytta istället för att bara sitta här och vara allmänt trött på allt och alla. Avgå.
Nu ligger det till såhär, att jag skall till molkom idag. Det betyder alltså att jag kommer att ha en pistol riktad mot mitt huvud ungefär hela tiden (ironin flödar). Hur som helst, jag skall fira min pappa som har fyllt hela fyrtio år. Kan ni tänka er.. Vuxenlivet skrämmer mig.
Vi skall nog inte göra sådär jätte mycket, men kameran slinker ned i väskan iallafall. Så det blir väl en långpromenad vad jag vet. Samt att jag skall se om jag hittar någon inspiration där borta, vilket jag absolut tror är helt omöjligt men vi får se.
This doesn't mean I don't love everything about you
But sometimes that's not enough
and It doesn't mean I couldn't stick it out a few more years
It just means I'm not that tough
Whether you like it or not
Solen har varit högt uppe på denna klarblå himmel hela dagen, och jag må säga att jag mår riktigt bra just nu. (Vi är i semifinal?!) Dock rinner näsan då och då, men det är sådant man får överleva. Men helvete så varmt mitt rum är just nu. Inget att klaga över egentligen men, nu går det överstyr…
Hur som helst, idag så skall jag och Emelie hänga upp låset på bron, äta glass, ta en massa fina vår kort samt bara mysa. Det skall bli väldigt trevligt må jag säga er. Så därför hinner jag inte skriva så mycket, dessutom är jag inte på något vidare skriv-humör idag. Så ni får klicka er in på någon annan blogg och läsa av er där istället.
Det jag hatar mest i denna värld är Facebook. Men utan facebook nu, skulle jag förmodligen hata mig själv. Då hela facebook är bombarderat av uppdateringar om min Familj.
Matchen var en avgörande match, och en semifinalsplats stod på spel för mig och Färjestad. Efter många om och men, så kammade vi hem denna vinst. Och jag, om någon. Behövde detta i mitt liv.
Matchen avslutades 2-0. Så idag, fick HV sitt efterlängtade sommarlov. Men som sagt, ett trevligt ett skall dom ej få! Det är det sista dom förtjänar.
Efter matchen, då var det dags att sjunga in våra hjältar på isen igen. Och jag rös, med tårarna i ögonen, adrenalinet i kroppen. Sjöng för fulla halsar och allt jag levde för. Jag kände mig mer levande än vad jag gjort på väldigt länge. Jag mår så innerligt bra. Jag är full av inspiration och glädje att detta inlägg måste vara bland de sämsta jag skrivit. Då orden bara flödar i huvudet. Nu skall jag lägga huvudet på kudden, le och få mig lite sömn.
Någon dag, skall jag och min fina vän Emelie göra detta. Vi skall låsa fast våran eviga vänskap på en bro. Därmed veta att vi alltid kommer att hänga där, tillsammans. Jag och min fina Emelie.♥
Nervösa fingrar blöder över tangentbordet känns det som. Det enda som snurrar runt i mitt runda huvud är att det är en avgörande kvartsfinal imorgon, klockan sju. Då jag lär befinna mig i arenan minst en timme innan. Bara för att lugna nerverna, se uppvärmningen som en egen uppvärmning. Jag kommer alltså, hela dagen i skolan inte kunna konsentrera mig (som vanligt skulle nog vissa säga). Utan vara uppe i varv (som vanligt).
Denna säsongen har varit från allt till inget, från inget till allt. Jag har varit världens lyckligaste, samt världens mest olyckligaste. Vi var krislaget från Karlstad, vi var ingenting för er. Jag minns så väl, hur ni behandlade oss. Det fanns ingenting som gjorde så ont, som när vi hade nummer 12 i tabellen. Men vi visste att vi skulle ta oss upp, för vi har gjort det förut. Vi avslutade grundserien i mitten av tabellen. Redo för slutspel, och här är vi.
Han den där Femtiofemman, han jag blinkar lite extra åt. Om vi tänker tillbaka, på vad han fick gå igenom denna säsong. Jag har gråten i halsen och tårarna bränner ínnanför ögonlocken. Den lågan som mig tär och bränner. En mening. En enda mening förstörde ett helt ryckte om denna guldklimp. Familjens goldenboy. You're worth fighting for.
Media, era jävla svin. Jag hoppas att någon av dessa journalister får reda på vad dom har åstakommit. Jag vill göra era liv till rena rama helvetet. Och någon dag skall jag lyckas!
När klockan närmade sig sjutton-tiden så var det dags att bege sig mot idrottshuset och nybörjar-sm. Väl där väntade ansikten jag håller kärt. Och tävlingen drog igång. Första matchen skulle våran alldeles egna Per Lundegård gå match. Jag höll alla tummar och tår jag hade, men det gick inte vägen.. Väldigt bra kämpat ändå! Efter en stund så mötte jag upp Anton som skulle stanna och kolla en stund, men matcherna var varken roliga eller underhållande under tiden han befann sig där. Timmarna gick, och det var dags att plocka ihop det nödvändigaste som skulle med hem. Och nu ligger jag här, en fredagskväll, själv, utan vänner, utan liv, död (överdrift, jag vet..)
Imorgon är det fler matcher som skall vinnas från våran sida, samt söndag. Detta är ju som sagt ett nybörjar-sm i Boxning. Fredag, Lördag och Söndag. Men jag kommer dock gå på Färjestads hemma match under lördagens eftermiddag, som tur är hinner jag det. Jag har då en kärlek till dessa två sporter som är ganska svår att förklara i ord. Så försök bara förstå.
Igår, så fick vi reda på att vi inte hade några lektioner idag. Så vi tog alltså helgen redan igår, en torsdag. Hur bra kändes inte det egentligen? När man är så otroligt trött om dagarna. Så igår, mötte jag upp min vän Anton en sväng för att fördriva tiden, då jag och Ida hade bestämt oss för att åka till Moster under kvällen. Egentligen hade jag träning, men kände mig inte helt 100 (detta är icke en bortförklaring), sedan hade jag inte tiden. Hur som helst, vi befann oss där runt sex-tiden, och började mysa ned oss i soffan. Efter någon timme, startade matchen mellan HIV, och min Familj. Mitt temprament styrdes utav laget. Alltså, var jag helt förstörd. Då det blev en förlust, med förlägning.
Med alla kläder på, fosterställning, och tårarna i ögonen, samt uppdateringar på facebook och instagram, låg jag i källaren och kände hur livslusten försvann. Men ett långt samtal med min bästa vän fick mig må lite bättre. Samt att jag och Ida låg bredvid varandra och pratade om det som ligger oss närmast om hjärtat.
Idag, så vaknade vi upp runt tio-tiden. Vi mös (intern skämt) och kollade på film, vi såg Askungen.. Sedan kom Maja och Elina hem ifrån skolan. Så då var det bara att gå ut i skogen och fika och ta en foto-promenad. Perfekt fredags mys! Vi kom hem, hela och friska. Tiden rann iväg och det var dags att tänka på hemfärd. Dock, hade jag en fin dag.
Detta vill jag göra i mitt rum, och jag är påväg. Jag skall bara införskaffa mig sådant jag aldrig ägnar tid åt. Alltså, läsa tidningar som inte innehåller sport (ishockey). Det vill säga, jag läser enbart NWT och sådana ting som är gjort utav trämassa. När jag är klar så får vi se vad nästa projekt i rummet blir. Just nu, införskaffa tidningar!
Just nu, nuduschad och helt död i armarna ligger jag i min säng och inväntar John Blund. Förhoppningsvis kommer han inom någon timme.
Som sagt, idag var min första träning på över ett år, och den gick över min förväntan. Alltså, ganska fint. Men behöver några veckor för att komma in i det, slagen sitter i ryggmärgen. men jag är lite borta. Annars hände jag på ganska bra ändå.. När jag kom hem väntade mat och dusch. Nu tackar jag för mig och lägger mig för att titta på GLEE.
Som dom flesta vet, så har jag tidigare tränat boxning i drygt ett år eller så. Men tvingades sluta då jag bröt min tumme. Nu har det gått ett ytterliggare år utan att jag tagit tag i träningen, men nu har jag bestämt mig för att bita ihop och börja igen. Så idag, lindade jag mina handleder och kände hur det kändes. Och jag är redo för att ta tag i det, och det skall bli så skönt. Jag har saknat det, så otroligt mycket. Då min morfar alltid tränade mig förr, han var min inspriation. Nu har han gått av tränarrollen, men det finns fortfarande bra tränare kvar som tur är. Och jag skall göra mitt yttersta för att min Morfar skall vara stolt över mig. Så imorgon, gör jag mitt första boxningspass på över ett år. Wish me luck!
Rebecca ligger bredvid mig just nu, och vi lyssnar på musik och bör egentligen plugga. Så jag skall väl snart dra upp böckerna och sätta mig med allt.. Jag skall bara hitta orken. Jag har tur som har min Rebecca hos mig, då jag saknar min bästis som just nu befinner sig i London. Och bör komma hem, om ni frågar mig. Hur som helst, tiden går fort när man har roligt. Så jag får se till att ha lite kul nu.
Det enda som fick mig att göra detta ovärda inlägg var att Rebecca tvingade mig. Jag skall bli bättre på denna fronten, lite senare. Då kommer uppdatering om hockey och några iphone-bilder ifrån göteborg. Om ni är intresserade.
Tankarna är någon helt annan stans, än där dom brukar befinna sig. För just nu, sitter jag i min andra stad. Nämligen Göteborg. I en lägenhet jag växt upp i, och lever livet. Jag mår, det gör jag.
Anledningen till att jag bor i Göteborg några dagar nu, är att idag, Tisdagen den 6 Mars. Är det den 55e omgången i elitserien, och idag spelar Färjestad här i Göteborg mot Frölunda. Och eftersom jag har möjlighet att bo här utan problem så var det bara att packa väskan och ta tåget hit.
Resan gick som smort, hade ju en kär vän som höll mig sällskap via skype. När jag kom fram, stod Fanny och väntade på mig vid centralen. Kärt återseende må jag säga. Så vi tog vagnen hem, och kvällen bestod av att ta det lugnt.
Om några timmar skall jag bege mig in mot nordstan och gå runt och strosa lite innan matchen. Just nu lyssnar jag på Håkan Hellström och känner mig riktigt jävla hemma! Dock saknar jag solstaden en hel del, och mina fina människor där. Men detta är bara en kort visit, då jag åker hem redan imorgon... Men nu skall jag ta vara på tiden.
Idag vaknade jag upp bredvid Ida, hos min moster. Precis som dagen innan, dock var jag ensamen då. Vi gick upp, gjorde iordning frukost medans halva familjen kollade på vasaloppet. (Det skall till mycket för att jag ska ägna tid åt att titta på denna sport). Efter det så begav vi oss "mot sheerwood skogen". Nej, rättare sagt så befann vi oss i en vanlig skog i edsvalla. Men det lät inte lika spännande. Hur som helst, vi hade kameran med oss och tog ett par bilder som jag inte har här just nu då vi inte använde mitt SD-kort. Som tur är blev bilderna väldigt kassa, så det skall vara lugnt.
När jag kom hem, med ett glatt humör. Så väntade jag på min underbara Rebecca som har kommit hem från Linköping. (cluben utan guld) Ja..Jo.. Ni vet nog vad jag pratar om. Dock befann hon sig där bara för att besöka sin storasyster. Inte för att se någon speciell hockey match, då min kära vän inte är speciellt hockeyintresserad. Tyvärr. Men det blir nog ändring på det ska vi se. Men hur som helst, vi gick en promenad och pratade om allt missat. Tro mig, mycket händer på 4 dagar när man inte ses.
Nu sitter vi bredvid varandra och skall snart se på Glee. Japp, vi är beroende nu.
Den här killen gör mig hel. Med hans röst och musiken i sig. Han vill jag se, det är verkligen någonting som vore riktigt jävla idiot-värt!
