Totti, väntar du på mig?


Oct. 23, 2012

Med en bok i handen, tända ljus utspridda i rummet och stämningsmusik, ligger jag nu i min säng efter en tisdag som inte tillhörde det vanliga.

Jag fikade med min kära vän Victor, vilket var väldigt välbehövligt med tanke på hur länge vi varit ifrån varandra. Där kom det där ordspråket fram igen, "Det finns vissa vänner man alltid vet vart man har, oavsett om man inte ses eller hörs utav", Victor är en sådan vän.
Vi sprang runt lite i en affär och sedan klampade på varsin buss.

Tanken var att jag skulle åkt iväg till stallet idag, och egentligen tränat. Men jag har tappat den praktiska motivationen. Så jag inväntar en veckas uppladdning i Smedjebacken, (Dalarna) med dom bästa av människor. Jag åker alltså 16:30 nu på fredag. Ni har ingen aning om hur mycket jag har längtat efter den här veckan, för att få räkna med de sista dagarna. Usch, så jag längtar. Men nu, åter till boken: "Flyga Högt", med Katarina von Bredow.


Mitt liv i ett.


Autumn leaves.


Time to say good bye.


Is it bitterness or sympathy? That keeps you standing here with me I’m not sure how much more I can take

Det här med att ta hand om varandra, utan att göra någon annan svartsjuk. Det är en konst att hantera situationer som att ta hand om sina nära, lika mycket och med lika värde. 
 
Alla har vi olika storlekar på hjärta och själ, men innerst inne finns det sympati och empati. Vissa utav oss visar det mer, och andra mindre. Inte är det fel att hålla saker och ting inne, om det är det man vill. Samtidigt som de flesta kanske känner sig utanför i vissa lägen, och andra känner sig allmänt delaktiga i allt och inget. Så vet jag att jag hör till de som blir aningen svartsjuka, om de inte får den uppmärksamheten de vill ha. Som med allt annat, så skall jag försöka jobba med det. Det är svårt, men det är bara ett litet steg, inget stort och inget att beklaga sig över. 
 
Om jag skall vara helt ärlig, så har jag absolut ingenting att beklaga mig över i det här läget. Absolut ingenting. Ovänskap, oreda, missnöje och allt det där, det finns inte i min värld just nu. Då jag förlorat en i min släkt, så bränner det innanför bröstkorgen. Ni vet den där glädjespridaren, den goda människan av människor. Ja, just precis den människan, den har vi nu gått miste om. Men visst finns de kvar? Jo, det tror jag, tillsammans med oss. Se ned på oss och le, snarast. 
 
Hvad jag gör vet du icke nu, men framdeles skall du få veta det. Må du få vila i fridens minne.

A whole year has passed, and you're still my best friend.