Snart kommer det ploppa ned inbjudningar i brevlådor, foton skall tas och knåpas ihop, frisyrer skall fixas och klänningar skall dras på. Inte bara det, brännan skall byggas på, sminket skall fixas och ja.. Listan är lång, men den som väntar på något gott (ja, ni vet). Snart tar jag studenten, och med snart menar jag om 28 dagar. Jag har gått igenom 3 år på gymnasiet nu, som inte alls har gått så där segt som man föreställde sig första veckorna i ettan. Men nu är snart min tid över i den här skolbänken. Med tacksamhet och glädje kommer jag ta avsked, faktiskt. Jag har vuxit som människa under de här 3 åren och jag har lärt mig mer än jag någonsin kunnat ana. Jag rekomenderar barn och fritidsprogrammet för dig som vill bli en bättre medmänniska och lära dig om människans grund och botten - barndommen. 

 

Min viktnedgång har stärkt mig nu de senaste veckorna, när jag skulle pröva min balklänning för första gången.. I mitt huvud såg jag en säck med potatis, och vågade inte se mig själv på bild. Förvåningen när jag får se bilden och tänker, men det där ser ju nästan fint ut... Då har man kommit en bit på vägen! Likaså med studenklänningen som verkligen är en Jonna-klänning, det vill säga en vit skjortklänning med guldiga/vita knappar i mitten. Så ja, mina klänningar och mina båda skor (låga dr.martens och högre pumps) gör mig lycklig faktiskt. Kan ni tänka er det? Har jag sopat undan, eller nej, snarare jobbat bort mitt självförakt tro? Jag tror bestämt det, men inte helt utan hjälp kan jag ju lova er. Hjälpen jag får för att tycka om mig själv är fantastisk.

För att inte enbart tala om klänningar och skor, så har jag köpt mig en ny bikini också, inför studentresan som blir till magaluf i spanien. Samma scenario där, jag såg mig själv som en helt okej individ. Det var så skönt och jag känner att jag duger som människa. Den känslan har tagit lång tid att bygga upp och starkare blir den! Det var egentligen mest en parentes, för här kommer det roligaste av allt: