Namn: Jonna Eva Linnéa Danielsson
Längd: 165 centimeter
Sko-storlek: 39
Född: Karlstad
Bor: Karlstad
Gör just nu: Lyssnar på Håkan Hellström och väntar på att få trampa iväg till stallet
Nämn tre bra egenskaper hos dig själv: Lyhörd, positiv och omtänksam
Nämn tre mindre bra egenskaper hos dig själv: Lättirriterad, explosiv och överdrivet ärlig
Vad är du rädd för: Förluster av olika slag
Det roligaste jobbet du haft/har: Sommarlovsentreprenör i somras (sommarskoj)
Har du körkort och egen bil: Jag skall börja övningsköra inom snar framtid (ingen press)
När tod du ditt körkort: -
Vad ville du, som liten bli när du blev stor: Ridlärare, veterinär
Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient: Ett fåtal
Värsta smärtan du råkat ut för: När jag fick en spricka i tummen
Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv: Bollklubben eller hästarna
Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv: Det måste ha varit svikelse i någon form
Vad finns alltid i din handväska: Medicinen, plånboken och filofaxen
Har du varit utomlands någon gång? Ja
Vilken plats var finast: Florida
Har du någonsin tagit eller provat droger: Nej
Rökt: Nej, inte ens testat (applåder)
Snusat: Nej, eller har testat i fem sekunder…
Druckit: Ja
Har du piercing eller tatuering: Nej, det är inte min grej tror jag
Hur ska en kille vara/se ut för att du ska falla pladask: Charmig, helt klart
Har du sårat en kille riktigt ordentligt någon gång: Riktigt ordentligt är nog att ta i
Har du blivit sårad av en kille riktigt ordentligt någon gång: Jo men där är riktigt ordentligt en underdrift
Storstad eller landet: Både och
Kött eller fisk: Kött
Hund eller katt: Katthund
Aftonbladet eller Expressen: Aftonbladet
Charter- eller skidsemester: Charter
Sport eller nyheter: Sport
Hockey eller fotboll: Fo.. Hockey
Ljushåriga eller mörkhåriga killar: Jag faller för det mesta för de ljushåriga, faktiskt.
Sommar eller vinter: Sommar
Vår eller höst: Höst
Flyg eller tåg: Tåg
Bil eller buss: Bil
Jag tror det var dryga året sedan jag fastnade för han med lite kortare byxor än vanligt, mörka lockar i nacken och trallar någonting om att Göteborg inte skall känna någon sorg för honom. Hur det kommer sig, säger sig väl självt med tanke på att han är självaste Håkan Hellström. Jag skall erkänna att jag inte lyssnat likt en tok på någon, som jag lyssnar på Håkan. Jag skall även erkänna att jag inte alltid varit så här tokig i den här mannen. Nå, jag har väl alltid haft ett gott öga för honom och någon låt här och där. Men jag har aldrig låtit honom tala till punkt i mitt hjärta förens lite senare. Jag är onekligen tacksam över att ha öppnat hela mitt hjärta för den där mannen som jag gör just nu.
Den 28/12 kommer han hit igen, den där Håkan. Den här gången kommer han att befinna sig inne på nöjesfabriken. Vad jag kan se i huvudet så står jag och mina vänner längst fram på den konserten. Ja, precis, jo men jag ser det nu, vi står längst fram och sjunger Shelley med djupet av våra själar. Jag kommer inom bara några dagar ha blijetten i min hand. Kan ni tänka er det? Jag kommer att få se Håkan 4 gånger det här året. Mitt första och absolut inte sista Håkan-år.
Det startade på slottskogsvallen i Göteborg den 8 juni i goda vänners lag en sommarkväll efter ÖIS vinst. Om jag var ivrig? Jo, tack det kan man nog säga att jag var. Men jag var efter allt, nöjd och belåten. Jag tackar inte enbart Håkan för den konserten, jag tackar även guldklimparna jag blev omfamnad av i kvällens dimma. Det var magiskt, och inte för en sekund tragiskt. Jag var lyckligaste flickan på jorden, den kvällen. Likaså där, inte enbart tack vare Håkan. Men det är en annan historia.
Andra gången jag blev fylld av Håkans endorfiner och själaglada röst var på Putte i parken här i Karlstad. Innan konserten tog fart satt jag jämte nyblivna vänner och vännen jag förenats med tack vare både Håkan och den kära bollklubben jag håller varm om hjärtat (till och med här tittar hockeyn förbi..). Vi trotsade värme, trängsel och bakfylla för den här kvällen skulle bli underbar. Om den blev det runt midnatt? Ja. Jag stod iprincip längst fram och slängdes fram och tillbka över och under, svettig och yr. Jag sjöng för vad vi brukar säga; kung och fosterland. Jag älskade det ändå. Vet ni varför? För att jag älskar Håkan.
Tredje gången befann jag mig i Grebbestad tillsammans med min Moster som bjudit mig på den här konserten. För det första? Läste ni precis vad jag skrev? Min Moster bjöd mig på en tur & retur till Grebbestad från Karlstad, för att jag skulle få se Håkan. Just precis... Det var en vacker solnedgång över både publik och scen, underbara låtar och ett gung jag sent kommer att släppa taget om. Håkan tog mig återigen med storm och kärlek.
Nu: Nedräkning.
Jag har precis påbörjat en 230 sidor lång bok, skriven av Sally Swift. Den innehåller bland annat; Hur man genom att lära sig behärska den egna anatomin, sätta sig in i hästens psykologi, utveckla känsla och fantasi kan nå helhetsupplevelsen i ridningen: att bli ett med hästen. Precis vad jag vill åstadkomma, att bli ett med hästen och i detta fall hästen jag tar hand om ett par dagar i veckan som ni hädanefter kommer att få se mycket av.
Hästar står mig väldigt nära och har gjort så länge jag kan minnas och innan det. Sedan jag var ynka 9 månader gammal satt jag på första hästen och vad jag vet så har jag varit fast sedan dess. Vad jag fastnade i, kan jag nog rabbla upp i åratal och skriva böcker om, om jag hade tiden. Men jag vet att jag finner ett helt annat lugn, och en psykiskt kontakt med de stora fyrbenta. De ger mig någonting som man inte kan ta på, utan bara känna i kroppen och själen. Enligt min tro, är vi ett med hästen sedan långt tillbaka, men vi har missbrukat förtroendet grovt med tiden. Turen på hästarnas sida har kommit, när vi insett att vi bör ge tillbaka det vi en gång fått av dem. Där kliver Natural Horsemanship in och tar både oss ryttare och hästar med storm och visar oss hur vi egentligen bör kommunicera med varandra. Mer om Natural Horsemanship kan du läsa om
här. Det handlar om att förstå sig på hästen, inte förändra hästen. Hästen är den den är, och vi är dem vi är. Vi har förmågan att sätta oss in i en annan situation är vår egen, och där bör vi ta kraften och lägga den energin hos hästen och läsa av, för att tillslut finna en kontakt och kunna sammarbeta tillsammans.
På bilden nedan ser ni ett exempel på tillit, lydnad och respekt. Det här är en grund för allt och alla, och det är bland det roligaste och häftigaste som finns. Här får ni ett scenario: Du och hästen går jämte varandra, med grimma och grimskaft, så du håller alltså i hästen så att den ej kan springa iväg om den så ville. Du stannar upp, och hästen stannar precis när du stannar. Du fortsätter att lunka framåt och hästen likaså. Du går både åt höger och vänster och dirigerar med armarna lugnt och försiktigt för att hästen skall läsa av dig lättare. Knäpp loss grimskaftet och fortsätt i samma mönster ett tag, och öka takten och börja springa. Känn endorfinerna när hästen bredvid/bakom dig, börjar lätta på stegen och travar efter dig. Den, kan jag tala om för er, är oslagbar när du är på jakt efter att bli ett med din häst.
Det jag vill komma fram till är att tvinga/pressa inte fram någonting av din häst. Det kommer när det kommer, bara du gör rätt och vet vad du vill. Se dig själv i spegeln, granska dig själv från djupet, förändra det du är kapabel till och låt hästen vara. Nyckeln till allt är tålamod, ha tålamod och känsla, så klickar ni om ni är ämnade för varandra.
5/9-13
"Idag är jag gul med svarta prickar, och de svarta prickarna smittar av sig inuti mig. Det kan inte bero på skjortan, det måste vara omgivningen, för att jag känner mig inte hemma här. Jag är inte som dom här, och dom är inte som mig här. Jag har bara stängt av, jag har inte lagt till någonting. Jag är inte sur, jag är inte ledsen och jag är inte trött. Jag är definitivt inte trött. Jag blir bortglömd här och det gör mig ingenting egentligen, eller kanske allt? Jag skall inte tycka synd om den 18åriga tjej jag är, utan jag bara blottar mina känslor i skrift, men aldrig i livet."
Som ni ser lyder rubriken ren lycka och eufori. Håkan Hellström. Ja, Håkan Hellström kommer hit till mig.
Håkan, jag saknar Dig så.
3/9-13
"Jag passar inte in här och jag är inte någons "nästan allt" längre, ekar i huvudet om och om igen. Men det är inte mig det är synd om, för här tycker alla synd om sig själva mest hela tiden. Jag bara stirrar på mina Dr. Martens och undrar när någon som mig kliver in i mitt liv. Jag kanske skall trä på mig baskern ikväll och gå en lång promenad på Karlstads gator med mannen i mitt i hörlurarna. Ja, Håkan Hellström. Shelley."
