För att vara Jonna Danielsson i ett nötskal, så skall man blogga i fel ordning. Så här har ni det traditionella midsommarfirandet som skedde innan bröllopet, i ett inlägg efter bröllopsinlägget, varsågoda.

 

Varje år så länge jag kan minnas, så har vi (jag och mina kusiner) packat väskorna och åkt till stugan dagen innan midsommar, för att plocka blommor med mormor och morfar, äta gott och sova över. Varför i hela friden skulle vi ändra på den traditionen det här året för? Precis. 

 

Mormor och morfar plockade upp mig hemma, redan på morgonkvisten, för att handla och bege sig mot åbacken. Jag skulle kunna kalla mitt första uppdrag i stugan för ett hedersuppdrag också, eller nej, jag rensade 6 liter jordgubbar och kisade mot solen halva förmiddagen. Jag skulle kalla det kvalite, jag. Det är fridfullt att vara i sommarstugan med mormor och morfar, jag skulle toppa det bland top 3 i världen, faktiskt. 

Kusinerna trillade in och blomplockningen tog fart på en gång, här har ni en bundt med bilder, från lite olika håll och kanter. Bilder under själva blomplockningen hittar ni på min instagram och inte här, tyvärr. Here you go:

 

 

 

För några månader sedan knackade Ulliz mig på ryggen och frågade om jag kunde ställa upp som fotograf på hennes bröllop. Ulliz för er som inte vet, är en av mina närmsta vänners moder. Som ni säkerligen redan har förstått så tackade jag Ja, med ett leende på läpparna. Detta kom då att bli mitt första bröllop, som både gäst och fotograf, hur spännande som helst!

 

Som sagt flera gånger förut så är fotografering någonting jag gärna ägnar mig åt, och jag tycker att det är hemskt roligt när jag får ett uppdrag att fotografera någonting åt någon annan. Så jag packade mina småsaker på midsommaraftonens förmiddag och begav mig mot kyrkan för att knäppa kort (som man säger i norr, där familjen myllykoski kommer ifrån). Sagt och gjort, här är resultatet:

För ett par veckor sedan bestämde min fader att vi skulle ta tag i vårat fiskeliv och bege oss utanför Molkom för att fånga lite regnbåge. Sagt och gjort, återigen, så fick jag mig en regnbåge på 2 och ett halvt kilogram, faktiskt. Med oss hade vi två av pappas vänner, Niklas och John. Så det var jag och gubbarna som stod där längs stjärn och skrattade fram krämper i magpartiet. 

Klockan var runt 12:00 när jag trädde i skorna i mina prickiga gummistövlar och drog den senapsgula cardigan över ärmar och axlar. Cirkus 10 timmar senare hade vi grillat smarriga grönsaker, kött och druckit ett par koppar kaffe. Jag hann även kliva i vattnet med gummistövlar fulla av sötvattnet från stjärn, därav ihjälfrusna fötter runt i kring 22-tiden... Jag införskaffade mig även en halvt bruten tå när jag sprang omkring på stenarna och sparkar i den mitt på en sten. Men som sagt, det är ingen som är förvånad över att jag gör mig illa. 
När min fisk nappade på metspöt for fader upp och drog in den (anledningen till att det är min fisk, är den att det var jag som kastade om med en ren och skär tur), med stående ovantioner blev jag gratulerad och kramad. Där står jag som ett fån och är överlycklig över att jag, med håven fångade in min första regnbåge. Som slutsats skulle jag vilja skriva: Jag var så djävulskt lycklig där, som den lilla fiskarflickan jag faktiskt är. 

Den 13:e juni var det dags för Karlstads 94:or att ta studenten. Som förväntat blev det regn och skur här i solstaden. Men vad gör det när själva studenten kan vara ens livs roligaste upplevelse? Alldeles riktigt, det gör inte så värst mycket. Vad jag kan ana (som har ett år kvar till studenten), så finns det inte så mycket som kan förstöra den där dagen man står där, iklädd hatt och med en aning berusning i kroppen. Fy bövelen vad roligt det skall bli att stå där själv nästa år. Men, jag kan inte säga att jag längtar och vill att tiden skall gå fortare än vad den gör, med tanke på hur mycket jag tycker om min klass och skolan jag läser min inrikting på (Hammarö gymnasiet - Barn och fritid). Jag skall ta vara på varenda sekund av det kommande läsåret jag har framför mig (förutom matematiken jag skall läsa, den kommer jag försöka förtränga det bästa jag kan). 

Tillbaka till huvudämnet: Studenten 2013! Jag känner ett antal som är ett år äldre än mig, men det fanns bara en när och kär väns student jag inte skulle kunna missa för någonting i världen (eller jo, för Färjestad och Håkan Hellström kanske...) och det var min vän (känd som min brother by heart, eller kusin enligt hjärtat) Fredrik. Det var värst vad mycket parenteser som skapas i det här blogginlägget, men det får ni ha överseende med, tack. Hur som helst, Fredrik skulle springa ut runt tolvslaget mitt på ljusa dagen, eller i detta fall, våta dagen och jag befann mig på plats tillsammans med hans Mor och två småbröder. Väl på plats mötte vi upp släkt och vänner för att invänta den spralliga pojken jag känner utan och innan sedan barnsben. Efter bara några minuter kommer han springande med hatten i högsta hugg och betygen flaxande i handen. Så lycklig som han var då, har jag aldrig sett honom förut. 

Som ni redan vet, så for jag till huvudstaden för ett par dagar sedan. Nu i skrivande stund är jag på väg hem till solstaden efter ett par underbara dagar hos Hanna. Jag måste säga att jag har fått med mig en massa energi för att bygga någonting positivt med, och det är jag tacksam för. 

 

Förutom att vi har tagit hand om varandra och tiden vi haft tillsammans så har vi även gjort en hel del. Under fredagen tog vi benen och stegade ned mot hamnen för att sätta oss på bryggan och andas in havsluften tillsammans med solen mitt på himlen. Det var medicin för själen skall jag säga er, samt att få grillat till middag var pricken över i:t. Inte nog med det, vi tog oss en runda till fots runt i nynäs för att fånga lite ögonblick genom linsen. 

 

Lördagen startade vi med att försova oss lite smått, utan att göra ett dugg för våran del. Klockan närmade sig tolv och staden stod på schemat för våran del. Då jag och Hanna har ett liknande öga för kläder och olika stilar, så kan jag meddela att det var fruktansvärt roligt att vandra runt bland stockholms klädaffärer tillsammans med henne. Eftersom Hanna skulle repetera med kören inför kvällens konsert så tog jag tillfälle i akt och träffade en vän över en fika och lite shopping, det var minst lika trevligt det.

 

Som sagt så sjunger Hanna i en kör, och jag fick äran att närvara på hennes konsert dom skulle ha under lördagskvällen. Så jag for runt bland tunnelbanorna med Ellinor vid min sida och hittade rätt tunnelbana för att bege mig dit. Jag är mest tom på ord hur bra det var, och jag kan bara säga: wow. Det var första gången för mig som jag fick höra en gospelkör på det viset. Det är verkligen någonting jag vill göra igen. Så jag kommer förhoppningsvis befinna mig i publiken när Hanna har konsert igen. 

 

Som sista dagen tillsammans bestämde vi oss för att slå oss ned på verandan och äta frukost, sola våra (inte så likbleka längre) kroppar. Förmiddagen flög iväg, likaså gjorde pastasalladslunchen hela familjen åt ute på verandan, samt eftermiddagen. Mamma Susanne styrde bilen mot staden och där vinkade dom av mig inne på busscentralen. Som jag avskyr avsked, men som tur är så ses vi inom snar framtid. Här sitter jag nu, snart är klockan halv åtta och jag anländer på busstationen i Karlstad om cirka en timme. Men, det jag ville ha sagt var att jag har haft en underbar helg med mycket prat och oändliga skratt.