Klockan 08:00 imorse var jag alldeles nyvaken och funderade på om jag skulle ta en senare buss till skolan...

 

Hm.. Det måste ha varit en konversation med proffsboxaren Patrick Bogere, samt stödet jag får av mina vänner dag in och dag ut. 

 

För ett år sedan såg jag ut så här: 

 

 

Nästan aldrig faktiskt, och om jag gör det, så är dom inte värst farliga. 

 

Håkans livealbum från Way Out West 2010. Surprise, surprise.

 

 Är du kittlig?

Inte så värst, men ibland så. Speciellt under fötterna och i sidorna. 

 

Sammanlagt har jag väl 4 eller 5. Kuddar är väldigt viktigt för mig, jag gillar att vara "omringad".

 

Om det blir som jag tänkt mig, så skall jag jobba så mycket jag bara kan. Jag skall även se Håkan Hellström 8 Juni, under min helg i Mölndal, samt se ÖIS (nej, jag gillar inte fotboll, men vad gör man inte för sina vänner?). Det kan hända att jag får vara funktionär på PIP. Arvika hamnfest är väldigt oklart om jag skall gå på, det beror helt på förusättningarna. Ett eller två besök till Tjörn står på schemat, samt många nätter i Uddevalla. Ett besök med Emelie ned till Göteborg är ju tradition, så ännu mer Göteborg för mig. JUSTE, jag skall även träna boxning för Patrick Bogere i sommar. Det blir även en boxningsgala i Stockholm! Samt alla självklarheter: Sola, bada, äta glass, träna likt en tok och umgås med mina vänner från olika delar i detta land. Det står även 2 bröllop på schemat, ena som fotograf och andra som gäst.  

 

Mitt liv suger i största del när det går mindre bra för Färjestad, i en kort mening. Sedan bör jag väl dra den slitna frasen om hur man mår dåligt när vännerna mår uselt och plugget svider. Jag är väldigt självkritisk, så när jag inte ligger på topp i boxningen, så anser jag att mitt liv suger, faktiskt.

 

Jag finner inspiration när jag befinner mig kring boxare, framförallt. Jag finner inspiration vid väldigt många olika situationer, men framförallt när jag umgås med kreativa människor. 

 

Precis som Hanna skrev i sin lista, (flickan jag snattade listan ifrån) folk som kan bjuda på sig själva! Det är någonting jag värdesätter hos andra människor. Sedan att man är genuin och positiv som person. Jag anser även
att jag själv skall kunna vara mig själv med mina vänner. 

Positiv energi, det är någonting som är väldigt viktigt för mig och det är något jag själv försöker sprida så mycket jag kan. 

När någon annan lyckas, det är en sann glädje och någonting som får mig inspirerad och glad. 

 

Min kära mormor.

 

Den här fobin är inte från denna planet men... Tårar.

 

För tillfället: "Svar" innan jag säger Ja, eller nej eller olika svar. T.ex: Svar ja. 

 

Tidigare idag faktiskt, för att jag har så mycket positivt på gång i mitt liv.

 

Jag skall fortsätta plugga, titta på En stark resa, samt sova.

 

Att vara Färjestadare innebär inte enbart att du har en grönvit beklädnad på in eller utsidan (eller både och), det finns så mycket mer under ytan. Vi är Färjestad. Tillsammans går vi mot guld, varje år. Det må inte alltid gå den väg vi är vana vid. Jo, jag kan säga att vi är vana vid att vara i final, ta ett guld eller silver, för Vi är Färjestad. Varsågoda att se statistik, och räkna ut det mest framgångsrika laget i Elitserien under 2000-talet och innan dess. Vi är 13 år in i 2000-talet och vi har tagit 4 hela guld under dessa säsonger. Vi är, som en av mina vänner så sant har sagt det förut, bortskämda. Vi supportrar är riktigt bortskämda av klubben våra hjärtan tillhör så vackert. 19 svenska mästerskapsfinalen under våra 38 säsonger i elitserien. Trots dessa otroliga siffror och resultat, så går jag under när vi, som detta år, åker ur slutspelet i semifinal. 

 

Jag känner en tomhet som ekar i hjärtat och var jag än är. Jag inser att säsongen är över, det var inte vårat år som vi trodde. Det kommer inte vara vi som blir hyllade av hela solstaden, det kommer inte vara vi som springer ut på isen iklädda guldhjälmar och tårar. Det kommer inte vara vi, helt enkelt. Detta smärtar mig starkt i bröstet. Under hockeysäsongen lever jag fullt ut och det märks vill jag lova. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte lever för Färjestad 365 dagar samt nätter om året, men under säsongen blir det lite extra (you don'y say...). Men nu, när allt är över. Jag ställer mig frågan: Vad i helvete skall du ta dig till nu, Jonna? Träna som en tok till september? Plugga ihjäl dig? Eller varför inte ägna lite tid åt dina vänner för en gångs skull när du ändå inte har hjärnan i en kommande semifinal mot Luleå, där du gång på gång undrar hur vi skall tackla JOOOOOOOOOOHANs räddningar i sista minutrarna, eller hur vi skall bygga upp våran defensiva spel när vi spelar 4-5 i slutminutrarna. Jag skulle även ljuga om jag säger att jag skulle byta ut detta mot något annat. För det är i den stressen jag vill leva. 

 

Som vi alla tänker: Det är inte bara att åka ur ett slutspel, det är att mista och vinna nya spelare också. Jag förbannar silly season med allt jag har. Samtidigt älskar jag den, med tanke på allt fint den kan ge oss. Allt hopp, som även kan raseras, men man får vara lycklig också. Många hjärtespelare försvinner efter den här säsongen och jag kan bara sammanfatta det så här: Hjärtekross.