I'm tired of being alone.

Vad har du haft för dig i dag? Varit och ätit mat med min moder, samt en sväng på stan.
Hur är vädret hos dig? Strålande sol och spöregn (Karlstads väder ibland, alltså...)
Vad händer i morgon? Imorgon beger jag mig hem till min fader för några dagar där.
Vad lyssnar du på just nu? Madly in love with you - Sean Mcconnell.
Vad ser du om du tittar till höger? Två fönster med blomma och spegel.
Vilken film såg du senast? Jag får säga serie och det var OTH, såklart.
Vilken bok läste du senast? Patrik Sjöbergs självbiografi (inte klar).
Vad såg du senast på tv? Reprisen från när Sara och Wega hoppade.
Vad skulle du ha hetat om du inte heter det du heter? Kim.
Vem vet allt om dig? Rebecca Forsberg, helt klart.
Vad gjorde dig senast riktigt ledsen? Att Martin inte blev uppropad igår under isträningen, istället OKT...
Vad gjorde dig senast riktigt glad? Ett sms som undrade om jag ville gå ut och promenera, självklart.
Vilket är det sexigaste instrumentet? Hm.. Gitarr, tror jag!
Vilken musikstil tilltalar dig mest? Allt som är lugnt.
När var musiken som bäst? Nu!
Vilken internetsida besöker du oftast? Twitter och Instagram, samt Facebook då och då.
Vad har du för mobil? iPhone 4s, mainstream jag vet.
Har du någon kändiscrush? Måtte vara Channing Tatum...
Vilka internet"forum"/sociala medier är du aktiv på? Twitter, Facebook, Tumblr och Instagram.
Vad är din livsfilosofi? Stort hjärta, hårt arbete. Allt handlar om positiv energi.
 
(snattade denna från Lovisa)

You.


We said: Forever.

Jag panikgråter i skrivande stund och försöker komma på vad som är värst. Det jag har kommit fram till är nog att jag kommer befinna mig i den här staden i ett par år till, utan min bästa vän. Jag och min bästa vän har suttit ihop i över 10 år, och det är ingenting man kan ändra på utan problem. Om bara några dagar befinner hon sig numera i Stockholm och bosätter sig där. Jag kan inte förklara min lycka för hennes skulle, ni skulle aldrig förstå. Hur som haver så vill jag inte att hon lämnar. Ni må tänka att jag är egoistisk nu. Ni har rätt, jag är egoistisk när jag säger att jag vill att hon stannar, men hon har sina anledningar till att lämna solstaden. Jag önskar Färjestad kunde rädda henne, som dom räddar mig. Men, så lätt är det inte - tyvärr. 
 
Jag önskar så väl att jag kunde ta allt det här på bästa sätt, men med alla dessa känslor som flyger i hela mig så exploderar jag snart. Jag önskar att jag kunde tala om för mig själv att allt kommer gå bra, men inte det nej. 
Jag lämnas här med alla minnen som kommer gripa tag i mig, dag som natt. Vi har gått igenom allt i den här staden, du och jag. Andra halvan och jag. Du vet, att jag gör allt för dig.
 
 
 

Andrea Kindéus.


You must be blind, believe me.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mina skräpinlägg dom senaste dagarna. Korta och allmänt ointressanta. Jag säger inte att jag brukar var så speciellt intressant, eller att jag kommer vara det idag heller i och för sig. Men, för er som undrar vad jag skall hitta på en tisdagskväll som denna, efter en heldag med jobb. Jo, jag skall nämligen ta min röda skrotcykel och trampa iväg till Andrea (tjejen jag fotade och red med häromveckan). Med tanke på hur roligt vi har det tillsammans, så ser jag verkligen fram emot det. En typical sleepover vankas alltså ikväll, den 17:onde Juli och där med har halva sommarlovet passerat förbi. Den sved, visst gjorde den?
 
EN till sak, om bara ett par dagar tar jag mitt pick och pack tillsammans med Felicia och far till Dalarnas län.Vi skall bosätta oss i Smedjebacken på en underbar gård. För er som undrar så skall vi bo hos min extrafamilj, som jag har. Jag tänkte skriva hade, men jag har dom fortfarande. Inte lika nära, som när dom var bosatta på Hammarö, men jag har dom. Det är nämligen dessa människor som var ägare till hästen Nellie jag skrivit mycket om. Min älskade Nellie, som mig i hjärtat hålls varmt. Hur som haver, denna lilla visit kommer starta på söndag, så bloggen kommer inte underhållas något vidare, då man inte är uppkopplad i onödan där borta i paradiset. Klockan 12:00 på förmiddagen går bussen mot Ludvika, 15:25 sägs vi vara beräknade att vara framme. Men, vi vet ju hur det brukar sluta. 
 
Här har ni lite bilder från förra årets visit i paradiset, inga värstingbilder eller så, men bara för att ni skall kunna se hur bra jag mår när jag är där uppe. 
 

Stay with me, you don't have to go.


Are you happy?

Medan jag och Rebecca fortfarande gick runt i staden, dessvärre utan Victor. Så gick vi en tur i mitticity och rätt in på MQ, där fann jag dessa jeansshorts och föll pladask (jag är inte den som faller för klädesplagg). Med tanke på att det var 50 %, så var det bara att slita fram plånkan återigen och bli 200 svenska riksdaler fattigare. Jag är en sådan person som hellre skär jag mig benen är att betalar någonting över hundralappen. Men dessa fick det då bli!
 

Det här kommer slita mig itu.


De bästa av de bästa.

Under den här veckan bestämde jag, Rebecca och Victor att vi skulle ta en dag som vi skulle umgås. Den dagen fick bli av just idag, en solig och härligt varm måndag. Vi började alltså den här veckan med att göra det bästa av allt. För min del är inte att gå i affärer det roligaste som finns, men med det sällskapet så kunde det knappast vara roligare. Efter en runda kring alla dessa klädbutiker vi har i staden våran, så grävde jag upp någon hundralapp för att köpa lite jordgubbar och dryck. Med detta gjort, så slog vi oss ned på bryggan vid sandgrundsudden. Jag må säga er, att ligga på en brygga med det allra bästa sällskapet och känna solen som stramar på huden, är bland det bästa jag vet. Musiken vi lyssnade på tog stämningen till toppen. Thank you, for being my beloved friends. 
 
 

Jag vet vem jag är när jag är hos dig. Hur skall det gå?


Muay Thai.

Precis innan klockan slog tolv stod vi utanför Hiltis lokal, för att vara åskådare. Det vi skulle gå på var alltså Muay Thai-galan på våxnäs. Då våran egna Claez Almskog, som har tränat för oss i BK 1925, gått över till Muay Thai som skulle gå match. Spännande må jag säga att det var innan han skulle gå in i den fyrkantiga ringen. Toppenmatch, vad jag kunde se. Jag kan ju inte reglerna i denna sport, men själva boxningen var snygg. Dock blev det förlust för Clabbes del.. Dock fick Karlstad hem andra vinster, och det var många leenden i den heta lokalen. Då jag trodde jag befann mig i självaste thailand när jag stod i strumplesten där inne. Jag tackar för dagen och checkar ut!
 

En fredagskväll.



Ja, jag vet att det är en pizza på bilden. Ja, jag åt och nej jag borde inte ha gjort det, jag vet. Sluta skrik. 


Jag och Emelie hade stämt träff för att mysa på en brygga med lite mat, och det gjorde vi. Dock blev det en gräsplätt ovanför älven. Jag mådde lika bra igår som dagen innan. Vänner som gör mig hel, är vänner som jag älskar högt över dessa fluffiga stora moln vi har i skyn. Kvällen var ung och vi tog oss hem till Caroline för mys med flertal kära vänner. Sagt och gjort (återigen), så satt vi där och skrattade med krämper i magen och imitationer av gamla lärare och ont i käkarna. Som jag mådde, skall ni veta. Dom jag vill tacka för gårdagen är: Luvis (Lovisa, vilket jag egentligen vägrar att kalla henne för, då hon är min Luvis), Caroline Rohdin (släkt med allas, vår egen RODDA) Caroline Blomberg och Emelie Palm. 

You taught me how to smile.

I torsdags gick jag upp 05:00 i vanlig ordning för att åka till jobbet och slita arslet av mig (tvärtom). Tiden den dagen gick någorlunda fort och jag såg fram emot eftermiddagen då jag och min kära vän Hanna hade stämt bio och middag. Detta skedde i tvärtom ordning och vi njöt av sällskapet och pratet. Bion vi hade framför oss var "Rock Of Ages". Den filmen må jag säga er var fruktansvärt bra och absolut sevärd, så varsågoda att boka biljetter och spring iväg. 
 
Efter bio och skratt begav vi oss på en promenad genom solstaden med kameran i hand. Vi fastnade på en bänk med meningar som byttes fram och tillbaka stup i ett. Detta var verkligen vad jag behövde och jag är verkligen en lycklig människa som har fått lära känna Hanna. Det ni, det skulle ni också vara! Vid nio/tio-tiden var det dags att gå åt olika håll, så jag tog min buss hem för att på en gång lägga huvudet på kudden och somna till suset av svajande träd. 
 
 
 

Livet ler mot mig.

Jag tänkte bara meddela att jag lever och att jag har haft en underbar dag med världens bästa Hanna. Vad vi gjorde och bilder, får ni imorgon. Då det skall bli tidig säng för mig ikväll... Då tänker ni: "GLHF..." Men, jag skall (som vanligt) se Starstruck innan jag sluter ögonen och går på bal med John Blund. God natt!

Alla har väl fallit någon gång i trans.

Jag ställde alarm klockan 08:00, för att hinna göra allt iordning för en heldag i stallet med Andrea, sagt och gjort. Jag tog mig upp ur sängen utan problem, på grund av anledningen till att stiga upp. Väl på det stenklädda torget satt min vän och väntade på mig, vi vandrade til bussen (trodde vi att vi kunde). Helt plötsligt när vi går mot hållplatsen, så kommer den. Motsatt håll springer vi till nästa hållplats med hjärtanet i halsgropen. Vi hann, då den snälla shahaffisen (HAHA, REBECCA) stannade för att invänta två dårar som sprang likt judar (förlåt). 
 
Väl i stallet, svettiga efter en varm bussresa och en ganska lång promenad från hållplasten till stallet, så var det bara att ta det lugnt en stund. När vi väl gjort iordning allt samt bestämt pålle till mig och skulle hämta hästarna, så fick jag en sådan otrolig känsla i magen min, så varm. Idag skall jag upp i sadeln igen, lycklig som få. En fjording stod på schemat och det var bara att sätta igång. Jag log nog mest hela tiden, medan jag snosade mule. Det allra bästa som finns. 
 
Ute på turen gick det inte som tänkt sig (HAHA), men vi klarade det. Hästarna triggade igång varandra och var väldigt bångstyriga, så svettigt blev det kan jag lova er. Väldigt svettigt. Vi travade längs stigar och skogar, underbart. Det var så fruktansvärt varmt, må jag säga er. Men jag hade så roligt jag bara kunde, det var underbart. Vi tog några bilder på slutet av dagen. Den känslan, med en häst.
 

Hello world, this is me (stallkompisar, hehe...)!


Göteborg.

Ni kan aldrig ana vad jag saknar staden med världens äckligaste hockeylag, Göteborg. Staden jag befinner mig i minst ett par gånger per år. Denna sommar kommer det bli sena visiter i staden, tyvärr. Jag önskar att jag befinner mig där just nu, i skrivande stund. Men, det gör jag inte och kommer inte göra på ett tag heller. Detta inlägg blir inte så värst långt eller intressant, men tänkte ge er ett par bilder från när jag var där i somras. Jag och min kära Emelie befann oss där under en veckas tid och levde våra liv till fullo. Det var en underbar tid och satan i gatan som jag saknar det. 
 

10. En tid i ditt liv, då du var -100.


Ett tappert försök, återigen.

Jag försökte mig på att göra iordning någon slags design, men det gick raka vägen till helvetet och bestämde sig för att bosätta sig där. Så den får se ut så här tills jag kommer med någonting bättre, förmodligen blir det väl av, ungefär aldrig. Så ni får helt enkelt nöja er och vänja er. Då den förra designen blev så in i helskotta tråkig, tyckte jag. 
 
Imorgon gott folk så skall jag upp i sadeln igen, se på fa-an. Det skall blir så underbart att det är svårt att tro, ni skall bara veta vad jag har saknat allt som har med hästarna att göra. Stå i en box med avföring överallt, bli frustad i ansiktet när man myser, putsa iordning sadel och träns i flertal timmar, sitta på en häst i timmar genom skogen, rida ett pass tills man är genomsvett, jaga in en häst ifrån hagen i flertal timmar, bara galoppera på en äng, i grimma och grimskaft. Som jag saknar det. Men, imorgon blir det av igen. Kameran slinker ned i väskan och vi skall ta så mycket kort. Jag skall alltså med Andrea till hennes ridskola, för att rida tillsammans med henne och hästen hon brukar ta hand om. Andrea må jag säga, är jag väldigt glad över att jag lärt känna, helt underbar människa. Ni skall bara veta. Jag har sagt att jag skall ta kort på henne och hästen, vid namn Wilma för er som är intresserade. Så jag hoppas det blir några okej bilder, i alla fall. Jag återkommer!

9. En gammal bild på dig själv.

Fruktansvärt söt...

8. En person som i dina ögon, är en hjälte.

Min Martin.

Rascal Flatts.

Jag måste säga att det bandet är fruktansvärt bra, dock gillar jag inte alla deras låtar. Men, "what hurts the most" och "God bless the broken roads" har alltid vartit två favoriter. Just nu lyssnar jag mest på den förstnämnda och komiskt nog så lyssnar jag på den i skrivande stund. Jag är en sådan person som egentligen bara lyssnar på emotionella och ledsamma låtar som den, och väldigt mycket Melissa Horn har gått hem och gör fortfarande. Jag gillar att spekulera runt låtarna och mina egna känslor, om en låt sätter ord på mina känslor så går den alltid hem, alltid. 
 
Någoting som alltid går hem är en heldag med min bästa vän, som blir av idag också. Hon kommer väl alldeles strax och följer med mig och min moder för att handla. Sedan lagar vi mat och är tillsammans, nu i sista stund innan hennes flytt blir av. Det gör ont utav bara tanken, egentligen. Men jag vet, hon vet, vi vet att vi klarar av det. No matter what. Det är det som är själva poängen med att vara Sisters by heart. Nu skall jag försöka rappa på här och se vad som händer och sker. Klockan är redan tre på eftermiddagen och jag har inte gått utanför dörren, så.. REBECCA SKYNDA DIG ÖVER!

7. En person som alltid ställer upp för dig.

Min älskade Morfar.

Den allra bästa delen av mig, min andra halva.

Under gårdagen var jag ganska uttråkad i Edsvalla, men det gick över när familjen anlände. Jag hoppas att jag har skött mitt jobb och att jag får fortsätta vakta huset framöver. Det underbara avkopplingsstället. Hur som haver, när jag kom hem så sprang jag bokstavligt till Rebecca det första jag gjorde. Ni kan aldrig ana som jag har aknat henne, min fina halva av mig själv. Vi knöt på oss skorna och låste upp varsin cykel för att bege oss på ännu en cykeltur genom solstaden, som igår inte var något vidare solig under kvällskvisten. Men det, som vanligt, hindrade inte oss. Det blev allt någon mil runt omkring och klockan blev snabbt runt elva, och eftersom vi bestämde oss för att köpa glass (hata mig inte) och bada (ni får skrika att vi är galna), så var det dags att åka hem för att hämta pengar och badkläder. Sedan cyklade vi vidare runt stadens alla natteljus, och var allmänt kära i vänskapen våran. Klockan var runt ett-tiden när vi doppade kropparna i sundstatjärn, inte det mest fräscha jag gjort. Men jag må säga att det var varmt och riktigt underbart. I den kolsvarta natten cyklade vi barfota genom hela staden. Våta om hår och rumpa, genom folkmassor tog vi oss fram barfota på marken, för att sätta oss på en bänk nära älven. Där öppnades jordgubbspåsen och där satt vi, med folk omkring oss att skratta åt. Det kan jag lova er är bland det roligaste som finns, även om jag är väldigt lättroad så ligger Att se fulla folk göra bort sig, väldigt högt upp på listan av roande saker och ting. 
 
På vägen hem fick vi ett cykelsällskap att ett par killar vi inte har någon aning om vilka dom var, men good-looking var en av dom i alla fall (haha). Själv tävlade jag med en av dom, och var ypperligt nära på att falla av cykeln något så in i  helskotta. Men jag hade tur och höll mig kvar. Han vann dock, vilket sved i min vinnarskalle. Då jag vanligtvis är en djävul på att cykla (för er som känner mig, ni vet hur det brukar sluta...). Men just igår hade jag en riktigt tuff konkurens och han hade en cykel av väldigt bra modell, då min cykel är en skrothög. Sedan när blev detta ett inlägg om hur jag cyklar?! Hur som helst, vi kom hem runt halvtre och jag lade kinden på huvudkudden, läste klart boken "Som jag vill vara" och somnade sedan djupt och tungt. Välbehövligt. 

6. Någon som är snygg!


Edsvalla säger hejdå, för en stund.

Nu har jag befunnit mig i Edsvalla över en vecka och det är dags för mig att ta mitt pick och pack, för att bege mig hem. Det har varit så skönt att få vara här, den här veckan som gått. Vilket ni förmodligen har förstått på mina små inlägg om dagarna här borta. 
För övrigt så befann jag mig även i stugan i förmiddags, då mamma kom för att hämta upp mig. Så vi åt lunch och jordgubbar tillsammans med mormor och morfar. Kameran blev kvarlämnad här "hemma". Så för er blir det inga nya bilder på den fronten.
 
Ikväll, när jag kommit tillbaka till verkligheten och mitt riktiga hem, så skall jag snabbt som bara attan ta mig till Rebecca för att se på film och mysa med henne och hennes familj. Det har varit skönt med en promenad, men det kan man ju alltid ta själv, så för den delen är det lugnt. Däremot behöver jag nog ta tag lite extra i träningen. Denna vecka skulle vara min absoluta träningsvecka, men eftersom jag jobbar så har jag varit helt slut. Nya tag nästa vecka, och veckan därpå. Jag har bara två jobbveckor kvar, dock jobbar jag bara 3 dagar i veckan, så jag sliter inte sönder mig totalt som tur är. 
 
Nu är det nog dags för mig att smita ned i duschen och vänta på att extra-familjen skall komma hem, för nu har dom varit borta alldeles för länge, för min del. Dom stannar nog i Lökken, som ligger i Danmark ytterliggare en vecka, om dom fick bestämma. Men nu är det så att det är jag som bestämmer och dom bör ta ett flygplan hem på 5 minuter. Äsch, dom har beräknat ankomst runt 18:00-19:00, så det är bara att vänta och hålla ut. Innan jag får pussa och krama på kusinvitaminisarna. 

5. Någon som du bryr dig om.


 

4. En person du saknar.


Linda, min fina Linda.

White like snow.

Jag gjorde ett tappert försök att få med katterna på bild förut, det gick ju så där. Ljuset var inte det allra bästa, samt att det regnade. Jag försökte få till det en sväng, men det blev ju som det blev. Men jag fångade ögongloben på Snövit på ena bilden, det var ganska häftigt. Jag skall nog ta ut kameran imorgon förmiddag och fota det mesta jag kan. Jag behöver det nu, min lilla terapi det där. Att stå med min kamera i hand, i solenstrålar eller lika gärna stänkande vattendroppar längs kinderna och håret vått av dropparna. Hur håret lockar till sig ytterliggare efter varje minut som passerar. Jag har turen att få vara här ute, i Edsvalla. Här är naturen så vacker, och kreativiteten flödar som aldrig förr. Jag hoppas det finns stora vattendroppar imorgonbitti som jag förmodligen kanske kan fånga på bild. Det vore väl ändå rätt så vackert?


3. En person du kan säga allt till.



2. En bild på dig själv.


1. En bild på en person du umgås mycket med.


Jag och Emelie Palm.


Here comes a fighter.

Dagens låt: Sen en tid tillbaka - Melissa Horn.
Dagens klädsel: Pyamas-arbetskläder-basic mys-pyamas.
Dagens frisyr: Författarknut
Dagens make up: Ursäkta men.. Gårdagens.
Dagens dricka: Vatten i mängder.
Dagens mat: Kycklingsallad.
Dagens godis: Inget godis för mig, inte idag.
Dagens film: Jag har inte bestämt mig än.
Dagens tidning: #0
Dagens vän: Ellinor Åkeson.
Dagens person: Melissa Horn, tack för att du sätter ord på mina känslor. 
Dagens vill ha: Närhet.
Dagens saknad: Idag har jag saknat nästan alla, alla mina vänner.
Dagens köp: Snåljåpen har inte köpt något idag heller.
Dagens bästa: Det måste ha varit fredags-känslan.
Dagens sämsta: I princip allt (JUST NU EN JÄVLA UNGE SOM SKRIKER UTANFÖR FÖNSTRET!).
Dagens internetsida: Blogg.se
Dagens beroende: Musik, Melissa Horn.
Dagens roligaste: Chaffisen jag åker med, på jobbet. Helt klart.
Dagens blogg: Jag har försökt gå in på min egen hela tiden, för att hitta skrivkänslan. Så, min egen.

Ögonen är mer röda än vita, jag ser så svart.

Jag har gått runt och funderat på en sak, och den saken är: hur fungerar en vänskap mellan en tjej och en kille, utan problem (problem har alla, men läs mellan raderna)? Är det någon större skillnad mellan tjej-tjej och kille-kille / tjej-kille? Jag personligen tycker inte att det finns en påtaglig skillnad, eller någonting som skulle vara fel. Det finns vänskapsband som är starkare mellan en tjej och en kille, jämfört med samma genus. Jag tror heller inte det har med genus att göra, över huvud taget, jag tror att allt handlar om personligheterna. Man får ofta höra frågor som: "Är ni tillsammans?" och så vidare. Det är ganska frustrerande, då man lika gärna kan vara bästa vän, med en kille lika gärna. Man säger inte ofta: "Min bästa killkompis....", utan man säger: "Min bästa vän". Är det meningen att man skall ha en bästa tjejkompis och en bästa killkompis? Det finns ingen logik i det här för mig. Dessutom förstår jag inte varför någon utav parterna måste göra skillnad på sina vänner, på grund utav genus, eller kön som det heter. För mig, är det ren idioti. Men, vi alla är olika och har olika uppfattningar på saker och ting. Men för mig, så spelar det ingen roll om det är en kille eller tjej. För jag vet, att man kan vara bästa vän med en kille, utan några som helst problem.

 

En del säger att det inte fungerar oavsett, då det alltid är någon utav parterna som endera får känslor eller något liknande. Detta stämmer inte heller, i vissa fall stämmer det säkerligen. Men för mig, stämmer det inte och det är jag glad över. Det har väl förekommit, men ingenting som hänt i varje fall. Då jag är en person som faller lätt, men jag fastnar inte lika lätt, inte lika hårt. Hur som haver, jag är fruktansvärt trött på alla dessa människor som gör skillnad på deras vänner, det är för mig fel och fult gjort. För er som tar åt er, jag hoppas ni ser på er själva och förhoppningsvis ändrar er.



I'm overboard.

Så sent som igår så hade jag stämt träff med Anton på stan, men ändrade planer stod på hans schema och så fick det bli. En tur på sjön blev av istället, med han och ett par utav hans kompisar. Så när jag kom dit, så var det bara en cykeltur ned till sjön som gällde. Det tog sin lilla tid innan vi var ute. Men vi var ute ett par timmar och njöt av kvällssolen. Det blev dopp och skvätt, men inte för min del. Jag måste säga att jag hade det oerhört trevligt. Även om jag var lite rädd när det gick fort, haha... Jag och Anton avslutade kvällen tillsammans genom att tvätta båten och sedan ta en liten promenad. Välbehövligt, för min del.

 

Eftersom att jag fick med mig kameran, så hoppas vi nu alla på att han inte blir allt för sur för att jag lägger upp dessa bilder på skapelsen själv. Utan nu får ni njuta av solen i bakrunden och tänka er dit.



Memories are following me like a shadow.


Du som skriver om vad kärlek är.

Jag fick en riktigt rolig nyhet imorse, då det överallt var klart att Ville Lajunen är värvad av Färjestad. Denna nyhet spred sig likt inget annat. Jag är riktigt nöjd, han är en bra spelare och vi får hoppas att han har mycket att ge oss och vill vara en del av våran familj. Då jag tror att han är villig att vara Färjestad. Vi är lika villiga.
Så, nu har vi värvat ett par styckna. Norrbaggar som finnar, likaså tjecker. Det sistnämnda värmde lite extra i hjärtat må jag säga. Även om det inte är den tjeck jag önskar, så är det en tjeck jag verkligen vill ha här, i familjen.

Denna obehagliga saknaden jag har just nu, den sitter djupt och den håller i sig. Den 30 Juli, då jag kanske fortfarande befinner mig i dalarna, är ispremiären. Men jag skall försöka hinna hem innan dess, då den är väldigt viktig för mig. Det är en del av det hela och för att lindra saknaden för stunden tills september månad. Så nu håller vi tummar och tår för att jag skall hinna dit, på måndagen den trettionde juli.

I denna stund svider det att tänka på Martin, jag känner tårarna komma innanför ögonlocken. Det bränner så innerligt just nu. Gråtandes skall jag försöka ta mig igenom det här inlägget. Jag vill se honom i min familj, med min familj. Han må klara sig, men det är då inte ömsesidigt. När jag går igenom allt det vi gått igenom, hela Färjestad och Martin. Det är inte nådigt, det räcker inte med ett par få ord. Det skulle behövas ett universum med vokaler och konsonanter hit och dit, för att kunna förklara detta förfärliga som jag bär på nu. Denna kolossala känslan växer och gräver sig in i ådrarna, men jag försöker stå emot. Man får vara stark och beundra det vi hann med, med Martin.

You are the best part of me.


21

I en solstol svart som natten, blöt om håret efter ett dopp i poolen, sitter jag nu här på altanen i solens strålar. Jag kan tala om för er att så här bra har jag inte mått på länge. Solen just nu eldar upp mig med lycka. Träden svajar fram och tillbaka, ikapp med fågelkvittret. Ni kan ju bara tänka er att jag kommer ligga i denna solstol hela dagen, om inte jag befinner mig i poolen. Hur som helst, igår kom en vän ifrån Göteborg hit och gästade huset jag vaktar. Vi åt mat och pratade trevligt. Mycket uppskattat. Klockan drog iväg och jag tror inte jag har varit så trött på riktigt länge. Men med tanke på att jag jobbar 05:00-15:00, så är det kanske inte så underligt. Men idag skall jag försöka att bara ta det lugnt och ladda inför morgondagens jobb, och efter det möta upp en vän. Nu skall jag fortsätta njuta av solen!


If there ever comes a day when we can't be together, keep me in your heart, I'll stay there forever.


Om tjugosju dagar.

Om tjugosju dagar får jag lära mig själv att bära mig själv, stå på egna ben. Om tjugosju dagar får jag tänka självständigt. Om tjugosju dagar får jag försöka att hålla mig rak, ensam. Om tjugosju dagar har jag mig själv att ta hand om. Om tjugosju dagar får jag leva med minnen som kommer att svida, varje dag. Om tjugosju dagar får jag gå till bussen på egen hand. Om tjugosju dagar kommer jag aldrig mer att kunna mötas halva. Om tjugosju dagar kommer en bit av mig försvinna 30 mil bort. Om tjugosju dagar kommer en saknad så stor uppstå. Om tjugosju dagar flyttar min andra hälft. Om tjugosju dagar.

Min andra halva.