Igår eftermiddag bestämde jag mig för att åka och sova hos min Moster och hennes familj, som även är min familj. Blir ni förvånade? Tänkte väl det... Och eftersom att jag hade lovat mig själv att ta en löprunda, så fick jag göra det. Det var riktigt skönt, men eftersom jag har nordens, nej jag lovar, världens sämsta kondition så var det ta mig fan inte lätt. Så, det får väl bli en runda idag också.. Jag förtjänar det. 
Det bästa måste ändå vara att man springer av sig all ilska, sorg och alla dess namn på känslor. Och även, känslan när man kommit ur duschen. Då känner man att man lever åtminstonde.

Nu är jag hemma och har precis satt mig under täcket och väntar på svar från Ida. Melissa Horns stämma är det som hörs i mina högtalare för stunden. Hon må jag säga, är begåvad. Jag är fast i henne, hennes texter och stämma. Jag har nog lyssnat på henne i ett par år nu, och jag tröttnar nog aldrig, någonsin. Hon sätter ord på mina känslor, och det är inte lätt. Nu skall jag fortsätta vara emotionell.