Klockan kommer snart passera nio och dagen har varit perfekt. Två guld till BK 1925. Jag är så jäkla nöjd och stolt över våra boxare. All cred till alla i klubben.
Efter att allt detta var klart så släppte min mor av mig hemma hos Anton som väntade otåligt på sin bästis (ja, jag är så jäkla självsäker...). Vi tog oss en jäkla lång promenad runt skattkärr och sjön. Väldigt mysigt. Vi slog oss ned på en brygga och låg där och filosoferade, som alltid. Då vi inte setts på år och dagar, delade vi många skratt och hade som alltid, väldigt roligt. Han kommer förmodligen döda mig när jag lägger upp denna bilden men.. Det är sådana smällar man får ta. Jag vet att han älskar mig ändå. Vi får se om jag överlever, puss.