Den 13:e juni var det dags för Karlstads 94:or att ta studenten. Som förväntat blev det regn och skur här i solstaden. Men vad gör det när själva studenten kan vara ens livs roligaste upplevelse? Alldeles riktigt, det gör inte så värst mycket. Vad jag kan ana (som har ett år kvar till studenten), så finns det inte så mycket som kan förstöra den där dagen man står där, iklädd hatt och med en aning berusning i kroppen. Fy bövelen vad roligt det skall bli att stå där själv nästa år. Men, jag kan inte säga att jag längtar och vill att tiden skall gå fortare än vad den gör, med tanke på hur mycket jag tycker om min klass och skolan jag läser min inrikting på (Hammarö gymnasiet - Barn och fritid). Jag skall ta vara på varenda sekund av det kommande läsåret jag har framför mig (förutom matematiken jag skall läsa, den kommer jag försöka förtränga det bästa jag kan). 

Tillbaka till huvudämnet: Studenten 2013! Jag känner ett antal som är ett år äldre än mig, men det fanns bara en när och kär väns student jag inte skulle kunna missa för någonting i världen (eller jo, för Färjestad och Håkan Hellström kanske...) och det var min vän (känd som min brother by heart, eller kusin enligt hjärtat) Fredrik. Det var värst vad mycket parenteser som skapas i det här blogginlägget, men det får ni ha överseende med, tack. Hur som helst, Fredrik skulle springa ut runt tolvslaget mitt på ljusa dagen, eller i detta fall, våta dagen och jag befann mig på plats tillsammans med hans Mor och två småbröder. Väl på plats mötte vi upp släkt och vänner för att invänta den spralliga pojken jag känner utan och innan sedan barnsben. Efter bara några minuter kommer han springande med hatten i högsta hugg och betygen flaxande i handen. Så lycklig som han var då, har jag aldrig sett honom förut.