För ett par veckor sedan bestämde min fader att vi skulle ta tag i vårat fiskeliv och bege oss utanför Molkom för att fånga lite regnbåge. Sagt och gjort, återigen, så fick jag mig en regnbåge på 2 och ett halvt kilogram, faktiskt. Med oss hade vi två av pappas vänner, Niklas och John. Så det var jag och gubbarna som stod där längs stjärn och skrattade fram krämper i magpartiet. 

Klockan var runt 12:00 när jag trädde i skorna i mina prickiga gummistövlar och drog den senapsgula cardigan över ärmar och axlar. Cirkus 10 timmar senare hade vi grillat smarriga grönsaker, kött och druckit ett par koppar kaffe. Jag hann även kliva i vattnet med gummistövlar fulla av sötvattnet från stjärn, därav ihjälfrusna fötter runt i kring 22-tiden... Jag införskaffade mig även en halvt bruten tå när jag sprang omkring på stenarna och sparkar i den mitt på en sten. Men som sagt, det är ingen som är förvånad över att jag gör mig illa. 
När min fisk nappade på metspöt for fader upp och drog in den (anledningen till att det är min fisk, är den att det var jag som kastade om med en ren och skär tur), med stående ovantioner blev jag gratulerad och kramad. Där står jag som ett fån och är överlycklig över att jag, med håven fångade in min första regnbåge. Som slutsats skulle jag vilja skriva: Jag var så djävulskt lycklig där, som den lilla fiskarflickan jag faktiskt är.