Jag tror det var dryga året sedan jag fastnade för han med lite kortare byxor än vanligt, mörka lockar i nacken och trallar någonting om att Göteborg inte skall känna någon sorg för honom. Hur det kommer sig, säger sig väl självt med tanke på att han är självaste Håkan Hellström. Jag skall erkänna att jag inte lyssnat likt en tok på någon, som jag lyssnar på Håkan. Jag skall även erkänna att jag inte alltid varit så här tokig i den här mannen. Nå, jag har väl alltid haft ett gott öga för honom och någon låt här och där. Men jag har aldrig låtit honom tala till punkt i mitt hjärta förens lite senare. Jag är onekligen tacksam över att ha öppnat hela mitt hjärta för den där mannen som jag gör just nu.

 

Den 28/12 kommer han hit igen, den där Håkan. Den här gången kommer han att befinna sig inne på nöjesfabriken. Vad jag kan se i huvudet så står jag och mina vänner längst fram på den konserten. Ja, precis, jo men jag ser det nu, vi står längst fram och sjunger Shelley med djupet av våra själar. Jag kommer inom bara några dagar ha blijetten i min hand. Kan ni tänka er det? Jag kommer att få se Håkan 4 gånger det här året. Mitt första och absolut inte sista Håkan-år. 

 

Det startade på slottskogsvallen i Göteborg den 8 juni i goda vänners lag en sommarkväll efter ÖIS vinst. Om jag var ivrig? Jo, tack det kan man nog säga att jag var. Men jag var efter allt, nöjd och belåten. Jag tackar inte enbart Håkan för den konserten, jag tackar även guldklimparna jag blev omfamnad av i kvällens dimma. Det var magiskt, och inte för en sekund tragiskt. Jag var lyckligaste flickan på jorden, den kvällen. Likaså där, inte enbart tack vare Håkan. Men det är en annan historia. 

 

Andra gången jag blev fylld av Håkans endorfiner och själaglada röst var på Putte i parken här i Karlstad. Innan konserten tog fart satt jag jämte nyblivna vänner och vännen jag förenats med tack vare både Håkan och den kära bollklubben jag håller varm om hjärtat (till och med här tittar hockeyn förbi..). Vi trotsade värme, trängsel och bakfylla för den här kvällen skulle bli underbar. Om den blev det runt midnatt? Ja. Jag stod iprincip längst fram och slängdes fram och tillbka över och under, svettig och yr. Jag sjöng för vad vi brukar säga; kung och fosterland. Jag älskade det ändå. Vet ni varför? För att jag älskar Håkan. 

 

Tredje gången befann jag mig i Grebbestad tillsammans med min Moster som bjudit mig på den här konserten. För det första? Läste ni precis vad jag skrev? Min Moster bjöd mig på en tur & retur till Grebbestad från Karlstad, för att jag skulle få se Håkan. Just precis... Det var en vacker solnedgång över både publik och scen, underbara låtar och ett gung jag sent kommer att släppa taget om. Håkan tog mig återigen med storm och kärlek. 

 

Nu: Nedräkning.