Different but not less

"Different but nog less" säger hon, Temple Grandin som är diagnostiserad Autistisk. Vilket sammanträffande, Temple. 
 

För er som inte sett filmen "Temple Grandin" än, se till att gör det. Inte bara för filmens skull, utan för att komma nämre autismen i världen och ett försök att sätta er in i en autistisk människas liv och tankesätt. Det finns många faktorer varför autismen i världen bör bli mer och mer förstådda idag. Om jag fick välja skulle man läsa mer om olika funktionsnedsättningar, därav autism/asperberger syndrom. 
 
Som sagt, filmen "Temple Grandin" är inte bara fruktanvärt bra, utan väldigt lärorik. Ett av mina skolämnen är specialpedagogik, där vi läser om olika funktionshinder/nedsättningar. Därför såg vi den här filmen i skolan för bara någon vecka sedan. Den är väldigt gripande och jag blev väl mest tagen då jag ser mig själv (minimalt) i henne under olika perioder. Det är okej att gråta i skolan, har jag lärt mig och det var vad jag gjorde i ungefär en halvtimmes tid under filmen, för att sedan ladda ned den hemma och gråta ut ordentligt. Jag frågar mig själv gång på gång varför jag blir så tagen som jag blir, och det enda svaret jag kan få fram är: Hur kan dom på den tiden (den utspelades för längesedan) behandla autistiska människor på det där viset? Tänk om jag varit där? Jag blir ledsen för att jag känner igen mig lite och mycket i allt och ingenting i henne. 
 
Ironi? Jag är en person som gärna skämtar om allt och alla, men kan inte ta ironi om någon skämtar om mig själv. Där sätter min asperger stopp i hjärnan och jag kan inte förstå. Menade du det elakt, eller var det ett skoj? Är du arg nu eller älskar du mig? Du säger att jag släpar mina ben efter mig, men det gör jag inte, jag går ju med dom. Nu på senare tid har jag lärt mig vad de olika ordspråken betyder, men innan blev det kaos i min hjärna, kan ni förstå hur det känns, när alla andra förstår och skrattar till? 
Ljud? Jag har en utmärkt hörsel och hör i princip allt, jag hör minsta störning i din andning, dina ord, skrap på bord, nycklar, allt. Alla intryck jag släpper in, tar tid att bearbeta, och om man är fler som talar till mig samtidigt kan jag få ett raseriutbrott för att det blir för mycket på en gång, likaså gäller blickar, skratt etc. för att jag inte förstår. Men; jag tränar på det här, varje dag.
Jag är annorlunda, men inte sämre.

Kommentarer
Anne-Marie Öhqvist säger:

Så bra skrivet!!! Många som behöver få reda på sånt här.
Ska ladda ner filmen!! Kram

Svar: Stort tack, Anne-Marie! Ja.. KRAM.
Jonna Danielsson

2013-10-03 | 10:12:38
Mamma Anna säger:

Du skriver så bra <3 Din mamma berättade om filmen idag, så den kommer vi att se framöver. Massor av kramar :)

Svar: <3 Kram och tack så mycket.
Jonna Danielsson

2013-10-03 | 21:05:10
Maggan säger:

Åhhhh va bra du skriver Jonna, ska kika på filmen..:) Kram till dej <3

Svar: Tack så väldigt mycket, Maggan! Kram på dig.
Jonna Danielsson

2013-10-03 | 21:11:45
Cina säger:

Du är bäst! Bamsekram på dig Jonna!

Svar: Tack, min nallebjörn. KRAM!
Jonna Danielsson

2013-10-04 | 06:35:38
Therese säger:

Bra skrivet Jonna! <3

Svar: Tack, vad snällt sagt!
Jonna Danielsson

2013-10-04 | 06:59:33
Elizabeth säger:

Du kan inte ana hur glad jag blir att en ung person som utbildar sig vill lära sig mer om dessa funktionshinder. Jag har kämpat i åratal med skolan för att min son skulle få förståelse. Alla Asperger barn behöver inte extra resurser de behöver förståelse och kunskap från allmänheten om hur funktionshindret skall hanteras, då fungerar fantastisk bra. Min son är idag 18 år och utvecklats till en fantastisk kille som ingen kan misstänka har ett funktionshinder men han kämpar varje dag fortfarande. Min yngsta dotter misstänker jag stark har det samma men i skolan får jag inte stöd, där är hon bara "lite stökig".... en stor kram och hoppas att fler människor intresserar sig för detta då det blir vanligare och vanligare....så vill du göra ett special arbete is kolan får du gärna låna mina barn :-)

Svar: Tack för de fina orden, de värmer mig otroligt mycket. Tack för inspirationen, själv och kämpa på, det blir alltid bättre med tiden. Kram!
Jonna Danielsson

2013-10-04 | 08:45:44
Lisa säger:

Så otroligt bra skrivet <3 Ska absolut se filmen. Kramar <3

Svar: Kram och tack så mycket! <3
Jonna Danielsson

2013-10-04 | 18:30:53
irene sillanpää säger:

Bra skrivet tjejen. Har själv barnbarn med olika diagnoser och alla är lika värda kram till dig

Svar: Tack så hjärtligt! Kram.
Jonna Danielsson

2013-10-04 | 22:19:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback