Här sitter jag på mitt blommiga påslakan och lyssnar på Melissa Horns texter med jordgloben tänd. Jag måste säga att jag trivs förbaskat bra i mitt rum, med nya möbler, fler ljus och en blommigare vardag. Vad som fattas i min tillvaro? Någon gosse att dela allt det här med. 

 

Under dagens gång har jag agerat kakleverantör, då jag och min klass har varit försäljare under ett par veckor. Nu börjar jag bli trött på att ha alla lådor stånas i vardagsrummet, men snart är det över och tur är väl det, känner jag. Men nog pratat om kakor, för ikväll kommer min favorit-12åring hit för att spendera tid med sin kusin som inte kan få nog av henne. Vad vi skall hitta på är helt och hållet upp till henne, eller nej, för att jag har redan bestämt att vi skall ha lite spa och nagelfixerier, faktiskt. Såklart har hon ingen aning om det, så jag hoppas att det där perfekta leendet hon har, lyser upp kvällen. 

 

På tal om Elina, hennes leende och allt vad det innebär. Jag bestämde mig för ett tag sedan att ta med henne till Göteborg för en shoppingdag, bara jag och hon. När jag berättade det för henne, spred sig det där leendet över hela hennes ansikte, som såklart smittade av sig till mitt. Hur som helst; Göteborgstrippen gick inte som smort. Vi hade planerat den 28:e oktober, men vad vi inte visste var att den där orkanen Simone tydligen också hade planerat att checka in i Göteborg för att stänga av alla bussar och tåg. Så för oss var det bara att checka in på hotell över natten (nej, okej, det var våra föräldrar som ordnade det åt oss). Om jag var sansad och mogen? Om man anser att bryta ihop på en resturang och sedan yra runt i panik med en relativt glad 12åring som faktiskt tyckte att det var spännande så, ja. För att komma till punkt, vi kom hem oskadda och jag kom hem med ytterligare en nyttig erfarenhet.