I see you standing there next to Mom, always singing along, yeah arm in arm. And there are days when I'm losing my faith, because the man wasn't good he was great. He'd say music was the home for your pain and explain, I was young, he would say "Take that rage, put it on a page take the page to the stage blow the roof off the place" I'm tryna make you proud do everything you did. I hope you're up there with God  Saying that's my kid.

Jag har varit lite halvt borta de senaste veckorna, både på bloggen och i verkliga livet (där lät jag som någon slags "storbloggare", men icke). Dessutom så har jag behövt ha tid för mig själv och utrymme för tankar och ideér. Jag har lyckats bra, för nu är jag på språng igen och är redo att ta nya kliv. Mycket är tack vare de personerna jag har umgåtts med i Dalarna, dom har hjälpt mig så innerligt mycket. Så, jag tackar er för att jag har blivit mig själv igen, fast på ett annat sätt. 

 

Imorgon skall jag ta tag i det liv jag lever nu och börja träna på riktigt igen, och rätta till kosten och alla ovanor jag har i vardagen. Plugga gärnet, så jag kommer dit jag vill, och en hel del annat. Dessutom så skall jag åka iväg på boxningsgala igen, den här gången blir det Linköping. Tyvärr blir det ingen vm-fight för Frida Wallberg, då hennes hälsenor är så gott som sjuka (inflamation tyckte jag att jag hörde). Men det hindrar oss inte för att se alla de andra boxarna, det skall bli så innerligt roligt, att få se den sporten som man själv utövar, på en helt annan nivå.