Jag måste bara börja med att berätta för er hur glad jag är över att jag har min boxningsklubb. Jag har börjat inse, att jag inte vet vart jag skulle stå i världen utan den. Träningen i sig är riktigt bra, om man vill vara tränad och skaffa sig en kondition som heter duga, bli stark, gå ned i vikt, vad som helst. Men jag har fastnat för själva boxningen, tränarna, medlemmarna, hela klubben. Jag lyser när jag är där, inombords. Alla där inne har ett ansikte av stål, med ett hjärta av raka motsatsen. Där inne känner jag mig fri, riktigt fri. Mitt välmående ökar drastiskt. Jag tror aldrig jag känt såhär inför att träna, och jobba med mig själv och med boxningen, som jag gör nu. Nu när det går framåt, då jag verkligen har en motivation.

Jag fick tidigare idag, tips av min vän Ellinor, som motivation. Som hjälpte mig otroligt när jag stod där, på det slitna golvet med svetten som rann i nacken, benen var överansträngda, lika så armarna. ”Tänk på: Färjestad mister guldet 2013 om du inte gör tillräckligt bra ifrån dig.” Det enda jag behövde, för att ta ett djupt andetag, sluta ögonen i ett par sekunder och köra gärnet. Det är min största motivation just nu. Jag skall ge allt, till hösten skall jag vara nöjd med mig själv och mina insatser inom boxningen.  Jag skall visa att jag kan, om jag vill. Tillsammans med dom andra eldsjälarna jag tränar tillsammans med. Vi kan, för vi är BK 1925, KARLSTAD.