Ni som är insatta, och vet vad jag pratar om, när det gäller Färjestad. Jag hoppas ni är förstående. När Ole-Kristian börjar spela med oss, ute på isen på riktigt. Jag är inte redo, och jag vet heller inte om jag någonsin kommer att bli redo för honom heller. Jag vet, han ersätter inte Martin på något vis men att se dessa siffor bäras av någon annan, det kommer bara skapa smärta inom mig. Han är en grönvit, det vet vi nu alla. Men för det, så kan jag heller inte klara mig utan den evighetsmaskinen som höllt mig på benen, det vill säga Martin. En dag kommer jag kunna le åt honom på isen kanske, men den dagen är så suddig för min del just nu. Ni kanske ser den klart och tydligt, eller kanske redan ler åt honom nu. Men för mig är det inte så lätt, det funkar inte på det viset för mig och min själ. Nu skall jag samla mig och försöka låta tankarna lugna ned sig. Men, att ett hjärta kan gå itu, det vet ni alla.