Nu har båda mina kärisar åkt hem, och jag sitter här i mitt nystädade rum och väntar på att klockan ska dra iväg så jag kan springa iväg till bussen för att sedan bege mig mot arenan. Innan matchen skall jag möta upp Victor för en liten promenad (skall detta bli tradition?!).. För att prata lite. Sedan vandra till arenan för att känna hela hallen lyfta. Känna spelarnas närhet. Jag kan inte riktigt beskriva med ord hur den känslan sprider sig i hela kroppen. Sedan för att ta hem ytterliggare 3 poäng! Nu såg jag att klockan slog 12:55, ett litet lyckorus spred sig i mig. Idag, önskar jag ingetannat än att min hjälte skall sköta sig. Göra sitt bästa, göra allt och lite till. Vara den han är. Den jag fastnade för. Min Martin.