JVM

Jag är insatt i dom svenska juniorerna av tre anledningar, och de lyder såhär. Jonas Brodin, Erik Thorell och Oscar Klefbom. Mina grönvita hjältar som tagit guld, och jag är så stolt. Det finns inget bättre ord än stolt. Ge mig alla tusen synonymer. Jag är så stolt.
Hur som haver. Igår runt sex befann jag mig i sveriges bästa hockeyarena Löfbergslila Arena, för att se mina hjältar på isen efter en lång tid. Matchen stod 0-0 väldigt länge och jag var så otroligt nervös och tankarna var på helt andra ställen. Dom blå gjorde 0-1, men efter ett tag kvitterade mina hjältar och det stod då 1-1. Förlängning blev, sedan straffar. Jag har aldrig känt mig så överväldigad av allt möjligt när vi kammade hem dom där två poängen. Dom var riktigt viktiga. All kärlek till dom grönvita. Dock har Martin blivit skadad, jag har för mig att det var någonting med ryggen, men jag är osäker. Jag står på mina bara knän och hoppas att han är tillbaka inom kort. Väldigt kort.
Klockan rann iväg och vi småsprang till bussen för att sticka in till stan, köpa dricka och vidare till Frida. Väl där satt Frida och Jocke, väldigt trevliga människor! Efter ett tag trillade det in några hit och dit. Min kära kusin Fredrik tittade även förbi, riktigt trevligt att få träffa honom efter långlång tid. Efter några timmar drog JVM igång. Och jag var sååååå spänd, men efter ett tag av olika anledningar kopplade jag nästan bort matchen. Och hur det är möjligt vet jag inte. Sitter med dåligt samvete för stunden, haha! Men vinsten blev vår. Även om jag verkligen ogillar sverige och har en förkärlek till tjeckien så.. Höll jag som sagt på sverige pågrund utav #25, #28 och #7.
Runt 6 på morgonen var jag hemma, och jag föll pladask ned i sängen efter en lång natt med världens skönaste människor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback