Dear Bestfriend.
Jag minns så väl när vi va små, hur vi bara kunde springa iväg någon stans och bara skratta. Ta cyklarna och bara fly från verkligheten, cykla ikapp, en solig dag och bara vara bästisar. Jag och Min Rebecca. Alla dagar var så enkla, vi gjorde allt tillsammans, och det gör vi fortfarande. Vi delar allt, som själssystrar. Hon är min andra halva, min allra allra bästavän.
Våran tradition.. Att varje 15 april, cykla till hammarö. Köpa bullar och dricka, sätta oss i lekparken, vara barn och cykla vilse ute på hammarö. Det gör vi varje år. Förra året var första året på 3 år som vi inte gjorde det. Pga trasiga cyklar, men detta året skall våra cyklar och allt annat funka. Och vi ska ta oss dit, göra våran grej. Åka hem, sätta in minneskortet i datorn och skratta åt alla bilder vi tagit.
Men hur ska det bli alla andra år? Ska du ta dig hit? Ska vi cykla i stockholm? Jag vet inte. Men traditionen skall inte brytas för att du är 30 mil ifrån mig. Vi skall ta oss igenom detta, du och jag.
Tre ord, bara till dig. Jag älskar dig. Min bästavän, min själssyster, min andra hälft, min Rebecca.
sv: nej, men det är bara hemskt mycket i mitt liv som händer på samma gång och jag klarar inte riktigt av det.. Jag är inte bra någonstans ska du veta.
sv: nej, men jag vill helst inte visa för mycket om mig själv. eller asså.. typ nästan blotta mitt privatliv i bloggen..
Åh herregud, har nog aldrig stött på såna tjejer som ni två. Jag hoppas verkligen för eran skull att allt blir bra, började liksom gråta när jag läste detta. Ni är nog dom goaste bästisarna jag mött och så mycket som ni två bryr er om varandra har jag aldrig varit med om förut. All lycka till er <3