Läs, och njut.
KARLSTAD. Och så var det som vanligt igen:
Färjestad är Sveriges bästa hockeylag.
Det sägs att det var serieledarna som var på besök i Karlstad på annandag jul. Men det var inget snack om vilka som var bäst.
Skellefteås målvakt Andreas Hadelöv var matchens lirare, men när Skellefteå slarvade i egen zon och bjöd på ett friläge för Per Åslund, som satte 2-1, då var det definitivt över för gästerna.
Nu kanske någon börjar prata om tur och otur.
Lägg av.
Tur - det är något man förtjänar.
Ingen var mer välförtjänt ett mål än just Per Åslund, som måste ha åkt skridskor en sträcka som motsvarade Karlstad-Karlskoga i den här matchen.
Och ska man slå Skellefteå, då måste man åka skridskor tills man har blodsmak i munnen - från första bytet.
Jag har tidigare hyllat Skellefteå för lagets fartfyllda "Ramones-hockey" och Skellefteå har kört slut på nästan allt motstånd den här säsongen. Ofta varit som bäst när motståndarna varit som tröttast i tredje perioden.
Skellefteå är Sveriges näst bästa lag och har bara förlorat 14 matcher den här säsongen.
Men då kommer vi till det mest intressanta.
Tre av förlusterna har kommit mot just Färjestad.
Flera spelare som jag pratade med i Skellefteå sa också samma sak:
- Färjestad är ett skickligt lag.
Alla pratade om Laget Färjestad.
Den här matchen startade Färjestad med sex backar, och junioren Daniel Bertov skulle bara titta på. Då blev Jonas Frögren skadad. Debutanten Bertov fick göra några byten, annars rullade Färjestad på med fem backar.
Efter halva matchen blev lagkaptenen Rickard Wallin knockad i en kollision med Martin Lundberg.
Situationen är omtalad. Några kallar det "blindside-hit", andra "en bra tackling" - det var inget av det. Det var en olyckshändelse när två spelare krockade med varandra.
I halva matchen spelade alltså Färjestad med fem backar och utan sin lagkapten - mot serieledarna Skellefteå.
Ändå var hemmalaget klart bäst i sista perioden.
Lite skillnad mot inledningen av säsongen, då regerande mästarna förlorade nio av lagets elva första matcher och flera utomstående krävde att nye tränaren Niklas Czarnecki skulle få sparken.
Jag förstod aldrig riktigt det.
Av de nio förlusterna kom fem efter ordinarie speltid och som Sanny Lindström sa till mig efter segern mot Skellefteå:
- Det var inte Czarneckis fel att till exempel Rickard Wallin inte gjorde mål och att jag var dålig. Vi var lite fartblinda allihop sen guldet i fjol, vi spelade ett spel som inte riktigt passade oss i början.
Inför säsongen byggde Czarnecki ett mer offensivt spel efter önskemål från spelarna. Ganska snabbt förstod alla inblandade att styrspelet och den höga forecheckingen inte passade detta Färjestad.
Det var tillbaka till grunderna igen. Färjestad fick omgruppera och "bli sig själva igen", kan man säga.
- Czarnecki fick otroligt med skit i början. Vi spelare klarade oss nästan undan kritik helt, han var ny tränare och stod där i skottgluggen. Han kanske också ville lite för mycket som alla oss andra. Men Czarnecki är en väldigt bra tränare, sa Sanny.
Ingen spelare kan förstås säga något annat.
Men när man pratar runt med folk i Färjestad blir det snabbt uppenbart att det som gjorde att laget klarade sig ur "krisen" i början av säsongen var att man höll ihop.
Cheferna Håkan Loob och Thomas Rundqvist blottade aldrig något tvivel på sina nya tränare. Från spelarna kom heller inga signaler om att det var "Czarneckis fel".
Han fick Jörgen Jönsson vid sin sida, men Czarnecki har inte stått med mössan i hand för de etablerade tungviktarna i "Familjen". Czarnecki har petat rutinerade Christian Berglund och tvingat ner lagkapten Rickard Wallin i fjärdekedjan.
Det är klart att dessa gubbar inte bjöd Czarnecki på fika på stan just då.
Men både Berglund och Wallin är för proffsiga för att gnälla.
De jobbade hårdare i stället.
Resultatet av det ser vi nu.
Färjestad är Sveriges bästa hockeylag.
Det sägs att det var serieledarna som var på besök i Karlstad på annandag jul. Men det var inget snack om vilka som var bäst.
Skellefteås målvakt Andreas Hadelöv var matchens lirare, men när Skellefteå slarvade i egen zon och bjöd på ett friläge för Per Åslund, som satte 2-1, då var det definitivt över för gästerna.
Nu kanske någon börjar prata om tur och otur.
Lägg av.
Tur - det är något man förtjänar.
Ingen var mer välförtjänt ett mål än just Per Åslund, som måste ha åkt skridskor en sträcka som motsvarade Karlstad-Karlskoga i den här matchen.
Och ska man slå Skellefteå, då måste man åka skridskor tills man har blodsmak i munnen - från första bytet.
Jag har tidigare hyllat Skellefteå för lagets fartfyllda "Ramones-hockey" och Skellefteå har kört slut på nästan allt motstånd den här säsongen. Ofta varit som bäst när motståndarna varit som tröttast i tredje perioden.
Skellefteå är Sveriges näst bästa lag och har bara förlorat 14 matcher den här säsongen.
Men då kommer vi till det mest intressanta.
Tre av förlusterna har kommit mot just Färjestad.
Flera spelare som jag pratade med i Skellefteå sa också samma sak:
- Färjestad är ett skickligt lag.
Alla pratade om Laget Färjestad.
Den här matchen startade Färjestad med sex backar, och junioren Daniel Bertov skulle bara titta på. Då blev Jonas Frögren skadad. Debutanten Bertov fick göra några byten, annars rullade Färjestad på med fem backar.
Efter halva matchen blev lagkaptenen Rickard Wallin knockad i en kollision med Martin Lundberg.
Situationen är omtalad. Några kallar det "blindside-hit", andra "en bra tackling" - det var inget av det. Det var en olyckshändelse när två spelare krockade med varandra.
I halva matchen spelade alltså Färjestad med fem backar och utan sin lagkapten - mot serieledarna Skellefteå.
Ändå var hemmalaget klart bäst i sista perioden.
Lite skillnad mot inledningen av säsongen, då regerande mästarna förlorade nio av lagets elva första matcher och flera utomstående krävde att nye tränaren Niklas Czarnecki skulle få sparken.
Jag förstod aldrig riktigt det.
Av de nio förlusterna kom fem efter ordinarie speltid och som Sanny Lindström sa till mig efter segern mot Skellefteå:
- Det var inte Czarneckis fel att till exempel Rickard Wallin inte gjorde mål och att jag var dålig. Vi var lite fartblinda allihop sen guldet i fjol, vi spelade ett spel som inte riktigt passade oss i början.
Inför säsongen byggde Czarnecki ett mer offensivt spel efter önskemål från spelarna. Ganska snabbt förstod alla inblandade att styrspelet och den höga forecheckingen inte passade detta Färjestad.
Det var tillbaka till grunderna igen. Färjestad fick omgruppera och "bli sig själva igen", kan man säga.
- Czarnecki fick otroligt med skit i början. Vi spelare klarade oss nästan undan kritik helt, han var ny tränare och stod där i skottgluggen. Han kanske också ville lite för mycket som alla oss andra. Men Czarnecki är en väldigt bra tränare, sa Sanny.
Ingen spelare kan förstås säga något annat.
Men när man pratar runt med folk i Färjestad blir det snabbt uppenbart att det som gjorde att laget klarade sig ur "krisen" i början av säsongen var att man höll ihop.
Cheferna Håkan Loob och Thomas Rundqvist blottade aldrig något tvivel på sina nya tränare. Från spelarna kom heller inga signaler om att det var "Czarneckis fel".
Han fick Jörgen Jönsson vid sin sida, men Czarnecki har inte stått med mössan i hand för de etablerade tungviktarna i "Familjen". Czarnecki har petat rutinerade Christian Berglund och tvingat ner lagkapten Rickard Wallin i fjärdekedjan.
Det är klart att dessa gubbar inte bjöd Czarnecki på fika på stan just då.
Men både Berglund och Wallin är för proffsiga för att gnälla.
De jobbade hårdare i stället.
Resultatet av det ser vi nu.
Kommentarer
Trackback