Vad vore en visit i stan utan att klibba fast ett klistermärke någonstans, tänkte jag. Som ni förstått har jag befunnit mig i stan över en fika tillsammans med en kär vän, Emelie i ett par timmar. Dels för att äntligen få kramas och prata ut, men även för att tydligt frysa ihjäl ute. Men jag fryser hellre ihjäl tillsammans med Emelie än att sakna henne som jag gjort senaste tiden, måste jag säga. Vad jag mer kan säga är att den där kaffekoppen med mjölk värme ända in i hjärtat.